Tid för svamp

Nu har det snart gått en vecka sedan jag kom hem ifrån försommaren i Körsbärsdalen. Blåst, regn och sol gör sitt bästa för att avlägsna alla snörester.

Igår blev det bland annat städning och fönstertvätt och idag har jag tillbringat större delen av dagen i La Stada. Det var dags för den årliga synundersökningen och påfyllnad av linser. Synen hade inte förändrats och ingen starr kunde skönjas.

Jag ville ha lunchsällskap så jag slog en pling till Miss Jones, som händelsevis var ledig. Jag kvistade bort till hennes arbetsplats, universitetet, och fick en trevlig stund över en god morotssoppa.

Sedan var det dags att ge sig i kast med fobiträningen. Denna gång utspelades den inuti en jättestor svamp, alltså vattentornet Svampen. Jag och psykologistuderande N åkte hiss upp och ner i en och en halv timme. Till en början hade jag en hög puls och blundade. Jag lyssnade på konstiga knakande ljud och undrade om vi aldrig skulle komma fram. Tänk om det blev strömavbrott och vi skulle fastna i cementröret! Servitrisen i ljusa hästsvansen, som såg oss då och då skymta fram innan hissdörren slöts om oss igen, undrade säkert vad vi höll på med. Inte så konstigt.

Så småningom kände jag mig lite lugnare, men jag är ännu så länge långt ifrån fri från min klaustrofobi. Men jag jobbar på det!

Kilroy was here!