Till bords - Dalaresans andra dag

Idag fick vi slå följe med en alldeles utmärkt guide, Agneta Björkman. Hon visade oss hisnande vackra trakter, berättade om byarnas särarter, deras hantverkstraditioner, byggnadssätt och dialekter. Vi kom den allra vackraste tiden på hela året. Alla fruktträd blommar, ängarna är illgröna eller gula av maskrosor,

I Fryksås, högt ovan allt och med en milsvid utsikt, drack vi kaffe och åt muffins. Köksmästaren Stefan berättade om deras annorlunda och lockande menyer med vildmarkstema. Dit skulle man absolut vilja återvända och ge sig tid att stanna en stund.

Att dalkullorna var framåt och försigkomna, det hade jag nog förstått. Men inte visste jag att Våmhus hårkullor på 1800-talet hade gett sig ut till Sankt Petersburg och till London, bland annat, och blivit väl mottagna av societeten. De hade sålt sina hårsmycken och kunde skicka stora summor pengar till de fattiga familjerna hemma i Dalarna. Detta, och mycket annat, fick vi höra om på Sivarsbacken i Våmhus. Förutom hårkullan fick vi träffa en skicklig korgmakare, som visade oss sitt hantverk. Där slog jag till på en vacker adventsstjärna gjord för hand i tunt trä. När jag tänder den i december, kommer jag att minnas denna sommardag i Våmhus.

När hotellfrukosten och förmiddagsfikat sjunkit undan något, var det dags för lunch i Älvdalen. Vi kikade in i den tjusiga kyrkan med porfyrpelare och fantastisk akustik. Akustiken var vi bara tvungna att prova.

Det blev en tur längs Vasaloppsvägen tillbaka till en väntande trerättersmiddag och lite trevligt "nachspiel".