Maggan, badar du alltid med kläderna på?

Jag fick ett av mina infall igen, igår morse. Varför inte hänga med på "pilgrimsvandring" till Öudden. Jag packade kvickt ihop en termos med te och två bullar, kameran och en regnjacka i ryggsäcken. Klockan tio skulle vi ses vid Sockenstugan. När klockan var slagen var det bara tre vandrerskor som stod beredda att ge sig ut.

Trots gråvädret var det vackert i skogen. Lingon börjar lysa allt rödare i stjärnmossan. När som helst är det dags att ge sig ut och plocka dem. Kantarellerna var däremot alldeles färdiga att plocka. Det blev en skaplig skörd.

Vi gick den långa spången över mossen. Det gällde att hålla blicken på var man satte fötterna, så att man inte ramlade av. Bredvid spången fann vi några lustiga fruktkroppar, som när jag undersökt saken närmre, visade sig heta Missne, calla palustris. (se bilden ovan). På ön tittade vi på fångstgropar, murrester, gamla stammar med tickor.

Vi slog oss ner vid rastplatsen. Bodarnesjön låg spegelblank framför oss. En grå häger lyfte och flög med tunga vingslag över vattenytan. - Det är bra konstigt att det kan vara så lugnt och paradisiskt här och nu och samtidigt ett rent helvete på andra ställen på jorden, funderade vi.

Hemfärden blev blöt. Det började regna, först sakta och försiktigt och sedan allt ihärdigare. Jag iddes inte ta fram den tunga, tjocka regnjackan ur ryggsäcken. Så när jag klev in genom dörren hemma, så var jag precis lika plaskvåt som förra gången jag var ute i skogen.