Höjdpunkten på vår kyrkokörskarriär var den 21 maj 2006 då vi fick sjunga i Slottskyrkan i Stockholm. Vi var i huvudstaden för att närvara när vår kantor avlade sitt examensprov i den allra högsta organistklassen. Hon klarade naturligtvis provet med glans, samtliga verk av Maurice Duruflé. Jag skrev i dagboken: "Det var så vackert att håret reste sig på armarna. Den lilla, tunna tjejen från Östberlin satt nu här och hanterade den väldiga orgeln i Hedvig Eleonora kyrka på ett mästerligt sätt. " Efteråt njöt vi av en god middag på restaurang Östergök.
Dagen därpå var det dags för nästa eldprov, körsången i Slottskyrkan. Det gick också bra och har blivit ett fint minne att vara stolta över. Vi sjöng:
- Mitt liv har du tänt
- Du är mitt centrum
- Bönens ros
- Herrens närhet
- All världen nu sig gläder
Världen är inte längre densamma utan dem.
Jag tänker på S och våra skogsvandringar och skridskofärder och burken med hjortronsylt som han hälsade oss välkomna med när vi flyttade hit. Vemodigt när de är borta.
SvaraRaderaKänner igen dina tenorer! En av dem G "lånade" mig med sin fru när jag var liten då det inte hade egna barn. Efter de har jag alltid pratat med dem, bjudits på karameller ur den aldrig sinanade fickan! Ska nog blogga om detta när jag letat fram fotografierna från Laxsjöarna. Den andre tenoren har jag jobbat med tidigt i mitt liv. S var alltid glad och snäll mot mig som ny på konstruktionsavdelningen. Fint skrivet M! Kram
SvaraRaderaepsilon: S:s begravning igår präglades mycket av hans intresse för vildmarksliv. Hans vandringsstav stod lutad mot kistan som var prydd med skogsväxter. Det var en varm och ljus stund.
SvaraRaderaÖnskar er en fin semestervecka.
Angelica: Skriv gärna! Fint att läsa om goda minnen. Såg en skymt av dig som liten kicka på ett tidningsurklipp på arkivet vid museumet. Tänk, du finns på museum!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera