Från skogens sus till motorvrål

Under några varma sommardagar har vi fått rå om Makens storasyster och svåger. En dag ägnade vi åt vackra Tiveden som ligger nästgårds. Lunchen tog vi med i kylväskan men provianterade även rökt skinka i den charmiga lanthandeln. Det smakade extra gott att äta i skuggan av de raka furorna med Trehörningens glittrande vatten inom synhåll.

Vi promenerade på solbelyst stig till Junker Jägares sten, ett väldigt klippblock som är kastat på ände av inlandsisen och som står som en katedral mitt i snårskogen. Naturligtvis har det surrat en massa rykten och sägner kring stenen, sägner som handlar om kärlek och ond bråd död.

På ännu närmare håll har vi fina klosterplatsen vid Bodarne, där Maken guidade runt och berättade om Antoiniter, kungar, eriksgator och värdshusvärdar. Tänk om muren kunde tala! Men vi vet ju att murar tiger...

Igår åkte Maken och jag ner till A i Asund. Den årliga Car & Bike Meet hölls som vanligt i strandparken. Massor med folk strosade runt och speglade sig själva i krom och lack. Runt en skraltig bil samlades en stor hop för att se hur länge motorn skulle hålla innan den sprängdes. Jag undrar just hur många som gissade rätt. Bilens motor var av osedvanligt segt virke och gav inte sin sista suck förrän det gått åtminstone en kvart. (Se bilden längst upp till vänster!) Några modiga åkte upp i jättelyftkranens korg och såg staden från ovan. Skulle jag göra det? Nix, aldrig i livet!

Sedan softade vi i A:s trädgård en stund innan det var dags att återvända hem.