 |
| Musikanta och hennes man |
Lilla Hjärtat och hennes pappa Joy åkte hem efter tre dagar hos oss och lämnade ett stort tomrum efter sig. Jag kände mig vemodig. Jag mindes hur mamma såg ut när hon vinkade av oss i grindhålet när Maken, Joy och jag åkte tillbaka efter några dagar i mitt barndomshem. Hon kände sig nog precis så som jag kände mig nu.
Men snart byttes vemodet mot glädje. Musikanta och jag hade stämt träff utanför vår vackra kyrka. Det var första gången vi sågs efter många års bekantskap i bloggosfären. Och hon var precis lika rar och trevlig som jag föreställt mig henne. Vi hade våra makar med och mellan oss utspann sig många intressanta samtal.
Musikanta är kantor och ville naturligtvis prova orgeln i kyrkan. Här spelar hon "Vilken underbar värld" och det är det ju bara att instämma med, en dag som denna. Hennes make är kyrkvärd i en mycket större församling än vår och dessutom redaktör för församlingsbladet Kyrkklockan. Månne något av alla de foton han tog av kyrkan och Casselgården hamna i bladet?
Självklart ville vi visa upp klosterplatsen vid Borasjön också, där kyrkan en gång legat. Innan vi gick runt och tittade, satt vi länge vid Sockenstugan med våra kaffekoppar. Det fanns så mycket att prata om.
Dagen och besöket avslutades på Dahlins, våra grannars restaurang. Maten smakade gott, som alltid, och det var skönt att sitta ute.
Är det inte ganska fantastiskt i alla fall att man kan få vänner genom att blogga? Det hade jag nog inte trott den dagen när jag gjorde mina första försök och besök i bloggvärlden. Tack, Musikanta! Vi ses igen!
Härligt inlägg och TACK för en underbar dag!!! Vi är verkligen glada och tacksamma över att du och maken tog tid för att visa oss er vackra kyrka och inte minst den intressant klosterplatsen vid Borasjön
SvaraRaderaTack också för den utsökta måltiden på Kinarestaurangen - inte var kväll man kan sitta ute utan jacka eller tröja och bara njuta. Jag får innerligt hoppas att vi får tillfälle att återgälda er gästfrihet.
Stor kram till er båda från Ingrid. Kent hälsar också och tackar.
Så fint att ni träffades! Det är härligt när man får goda bloggvänner som man gärna träffar.
SvaraRaderaFina bilder, man blir glad av dem
Det såg så trevligt ut på Ingrids bilder att jag förstås ville se vad du skrivit! Verkar ju helt underbart vackert i Laxå. Jag har bara passerat utanför några gånger, men det verkar vara värt ett besök.
SvaraRaderaIngrid och Kent: Tack för besöket. Det var verkligen roligt att få träffas. Det kändes som vi har känt varandra hur länge som helst. Kram
SvaraRaderaPettas: Ja, det är ju fantastiskt. Vet att du har träffat bloggvänner också, Olga Katt, eller hur? Vem kunde ha trott på denna utveckling för tio år sedan?
SvaraRaderaBloggblad: Jag frågade lite om dig också, eftersom jag vet att ni bor på samma ort. Du har också funnits med lite då och då i min cyberrymd. Kommer ihåg att du nästan trodde att jag var du på en bild jag la ut från Lissabon för flera år sedan.
SvaraRaderaHej! Har läst om ert sammanträffande i verkligheten. Hos Musikanta och nu hos dig. Verkligen trevligt.
SvaraRaderaFåiH: Jo, det var kul att få träffa människan som man egentligen tycker att man känner så väl. Vi har följt varandra i många år.
SvaraRaderaVad roligt med eran bloggträff "in real life", läste om den på musikanta och blev så nyfiken att jag fick lov att titta in här på din trevliga blogg:-)
SvaraRaderaHej Anna! Vad roligt att du tittade in! Är det månne dotter Anna? Jag ska kika in till dig också. Hälsningar
SvaraRadera