 |
| Sommar någon gång på åttiotalet |
Måste bara dela med mig av den här bilden som jag hittade när jag egentligen letade efter en annan bild. Jag blir så glad när jag ser den. Det är min äldste son som står där, med busig och pigg uppsyn. Det är honom jag kallar Joy här i bloggen. Det var ett smeknamn han fick av en liten kusin som ännu inte kunde prata rent.
Joy är en vuxen man nu. Han fyller fyrtio år på årets sista dag. Jag tror att han känner av en viss åldersnoja. När jag tittar tillbaka på mina år, så var nog 40-årsåldern den allra mest stimulerande åldern. Det var full fart både i familjen och på jobbet.
Glöm inte att njuta av sensommaren!
Fin bild! Jag förstår att du blir lite nostalgisk.
SvaraRaderaNär jag skulle fylla fyrtio, hade jag en rejäl åldersnoja. Ingen vid femtio, men sen slog det till inför sextio som lät så mycket "gammal tant" nu har jag dock vant mig.
Bloggblad: Tror att jag klarat mig ganska bra från åldersnojor, men visst har jag känt mig vemodig när jag fick gå med avtalspension redan vid 61 och ett halvt år. Ett kapitel i livet var definitivt avslutat, ett långt kapitel.
SvaraRadera