Möte med Karl-Johan och herr Kantarell

Solen visade sig igår, så jag lämnade strykbrädan och packade istället en ryggsäck med en termoskaffe och varsin skinksmörgås. Sedan drog vi ut i skogen.

Skogen närmast oss står nästan inte att känna igen. Stora ödsliga hyggen, ett parti var sotsvart efter en skogsbrand för några veckor sedan. Jag provade gå ut i ett område där vi förut hittat både svart trumpetsvamp och kantareller, men där var det nästan hopplöst att gå. Det var sankt, risigt och stora rotvältor hindrade min framfart. Dessutom såg jag ett gryt och påminde mig om den gången vi såg en demolerad myrstack alldeles i närheten. Bodde det månne en grävling i grytet eller ännu värre en björn? Det var skönt när jag lyckades trassliga mig ur den skogen, alldeles genomsvettig.

Vi satte oss vid den lilla sjön Skiren och drack vårt kaffe. Vita näckrosor guppade på sjön och det var tyst och lugnt. Sedan tog vi nya tag och åkte till vårt kantarellställe nr 1. Det lönade sig verkligen. Där var marken alldeles illgul av präktiga kantareller. En och annan knubbig Karl-Johan fick plats i svampkorgen också.

Hemma vid köksbordet tog det en stund innan skörden var rensad och klar och på kvällen vankades det varma svampsmörgåsar.

Jag var lika belåten som Katten, där hon slumrade på min mage. Fast jag spann inte, förstås!