Maken och jag har skaffat oss en ny tradition: Höstutflykt till Trystorps Ekängar. Och minsann verkade det inte som om andra också hade kommit på samma goda idé. Vi var inte alldeles ensamma på parkeringen.
Som den goda bloggföljaren vet, så är en vårutflykt till dessa ekängar ett måste för vår familj. Så har det varit ända sedan vi flyttade till trakten 1979. Men nu på senare år har vi upptäckt att Trystorp är nog så vackert i höstskrud.
Gula löv singlade ner som konfetti. Ett och annat ekollon smällde ner på backen. Annars var det tyst och stilla.
På ett picknickbord låg ett par övergivna solglasögon. Man skulle nästan kunna tro att Lilla Hjärtat lämnat sitt visitkort där.
Plötsligt kände jag att någon stirrade på mig. Jag vände mig om och fick syn på en antilop som idisslade och svepte bort flugorna med sina långa ögonfransar. Fantasin skenar iväg med mig.
Hemfärden gick via skogar, ängar och fält. Här blommar rapsen (ryps?) i förgrunden med den randiga, färgglada lövskogen i fonden.
Just nu är hösten så grann. Det är bara att njuta!
Idag har vi haft en fantastisk oktoberdag, även om det för min skull bara varit jobbochjobb med att gräva och plantera.
SvaraRaderaSåg först bara ett hemskt troll, men när jag förstorade upp fotot såg jag också antilopen med ögon och nos.
SvaraRaderaVi har också en tradition att göra en höstutflykt bland annat till Stegeborg. Den kommer i bloggen på lördag.
Fina bilder som vanligt och välskrivet och trevligt inlägg!
Haha, jag glömde kramen från Ingrid. Här kommer den.
SvaraRadera