Skrållan, vår fina lilla kisse som egentligen är en dam högt upp i åren, innebär trygghet för mig. När hon kurar íhop sig i en värmande, kurrande liten hög på min mage när jag ligger och läser, då är det tusen gången bättre än den bästa vetekudde.
Tvärtom så betyder vi trygghet för Skrållan. Hon sätter sig på blecket till vardagsrumsfönstret och knackar på fönstret när hon vill in i stugvärmen. Igår kväll hade hon inte tid att knacka. Hon slängde sig mot fönstret i ren desperation. Varför förstod vi när vi öppnade dörren.
Hon kom infarande som skjuten ur en kanon med öronen bakåtstrukna och kvar på uteplatsen stod den stora, muskulösa, röda grannkatten. Det rörde sig väl om en icke önskvärd uppvaktning eller en tomträttstvist, kanske. Hur som helst så räddade sig Skrållan in i tryggheten, in till husse, matte och matskålen.
Jag såg att en stor svart katt placerade sig mitt i vägen för grannens lilla trefärgade igår när hon skulle gå in. Åh så hon smög runt och såg förvirrad ut. Jag var nästan på väg över häcken för att ingripa...
SvaraRadera