Lucia då och nu

Luciamorgon för länge sedan. Farmor Agnes har övernattat i bäddsoffan. Hennes necessär står på golvet bredvid soffan. Mamma dricker kaffe. Det är bara hennes röda tofflor vi ser i bild. Själv sitter jag tyngd av stundens allvar på sängkanten och håller ett fat i händerna. Mamma har gjort mig fin i lusseklänning och lingonriskrans. I de blå Nittsjöstakarna brinner ljus.

Massor av Lucior - Bilden är medvetet suddig (säger vi) så att vi inte ska känna igen någon.

Luciakväll 60 år senare. Farmor Maggan, d v s jag, och Farfar fick följa med till Lilla Hjärtats Luciafirande i en stor gympasal som tillfälligt används som skolbespisning. När ljuset släcktes strömmade en lång rad med lucior, tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgubbar in, sjungandes Natten går tunga fjät. De sjöng frejdigt med höga klara röster, den ena sången efter den andra, om marsipangrisar och möss och jag vet inte vad. Till och med på engelska: We wish you a Merry Christmas!

Efter ett väl genomfört program blev det medhavd fika, men inte för länge för barnen. De hade för mycket spring i benen för att sitta stilla. Tomtar jagade stjärngossar och lucior klättrade i ribbstolarna. Det var ett liv och ett kiv. Och ren och skär livsglädje!