Det var mina internationella väninnor som lärde mig fira 8 mars för många år sedan. Maken och jag var inbjudna till stor bankett av den jugoslaviska föreningen på orten. Jag blev bländad av feststämningen. Alla var uppklädda i sina finaste kläder, samtliga damer fick varsin blomma, det bjöds på sång och dans. Framför allt möttes vi av så mycken värme och glädje.
Sedan dess har vi firat Kvinnodagen varje år, ibland med stora fester och ibland med ett mindre gäng. I år ordnades det dels en sammankomst på Casselgården med musik och tal. Alice och jag representerade FN-föreningen och pratade om den skriande orättvisan mot kvinnor och flickor i världen. Tur att det finns krafter som motarbetar detta och tur att det finns hjältinnor som Malala!
Efteråt samlades vi, ett kamratgäng kvinnor med olika nationell bakgrund, för att läsa dikter, prata, skratta och äta god smörgås.
Av Ve fick jag blomman och de fina orden ovan. Hon är verkligen en riktig vän! Så glad jag är att vi blev inbjudna till den där festen för länge sedan och att jag på så sätt kom i kontakt med mina härliga internationella väninnor!
Det var faktiskt en god vän (manlig) som gratulerade mig på kvällsgudstjänsten igår. När jag var helt oförstående sa han: "Det är ju internationella kvinnodagen idag"!
SvaraRaderaNi ser ut att ha haft det väldigt trevligt enligt dina foton.
I morgon åker jag upp till Mälarhöjden för att hälsa på Mirrfamiljen. Jag har inte träffat barnbarnen på två månader nu så det ska bli väldigt roligt!
Kram från Ingrid
I Indien sätter man ofta ut flickebarnen i skogen. Det är för dyrt och för lite värt. I vissa delar finns så dåligt med flickor att giftaslystna män tvingas ut på flickletarturne. Undrar hur de firar.
SvaraRadera