Boktips och trädchock

I april var jag med om att öppna lådor från Kulturrådet på vårt fina bibliotek. Jag lånade bland annat Chris Forsnes bok om sin namne Christina Lilliestierna, krigsreporter och författare samtida med Barbro Alving. Varför har jag inte hört talas om henne tidigare?

Boken heter Jag är skapad för stormen och striden och regnet och jag njöt verkligen av att läsa den.

Christina, som kommer från ett burget hem i Göteborg och går på samma internatskola som Olof Palme, kommer att leva ett kringflackande liv som reporter. Hennes reportage från bland annat Algeriet och om samernas situation väcker uppmärksamhet och uppskattning.

Så småningom slår hon sig ner på den spanska Atlantkusten i ett bortglömt hörn tillsammans med sin franske man Jean och deras hundar och börjar skriva böcker. Här är ett utdrag:

"Det kommer en tid i livet när dagarna och åren börjar upprepa sig. Kronologin tappar i makt över beskrivningen av ett livs innehåll. Det blir stunderna, lyckan, krämporna, lukten av hav och doften av pioner som tar över. Och sorgen och saknaden, kärleken och tomheten. Frågorna dyker upp om hur man kunde välja den vingliga väg man vandrar och vilken riktning man ska ta ut framöver. Kanske ska man sätta sig ner på en sten och inte vandra vidare. Bara låta dagen komma.

Christina har nu erkänt för sig själv att den underbara kringflackande tillvaron med ord utströdda i vinden, med korta inhopp i verkligheten och ett ytligt nosande på det mesta känns meningslös. Hon vill nå gram till en helhet, slå rot. Stanna på samma plats längre än några månader."

PS från min egen verklighet:

De sågar ner de gamla vackra träden i "vår park" idag och en jättehög, tät gran som jag ofta har beundrat. Känner mig ledsen!!

"Parken" framför bilarna. Augusti 2014

I höstskrud - det var sjutton träd, jag har räknat dem varje gång jag stått och väntat på skjuts.

Från vårstädningen av "parken" 2012