Olle i olle

Idag har Olof namnsdag. Det hette min pappa här på en bild från 1955, tagen vid vår sommarstuga i Munga. Det är jag som sitter bredvid med rosett i håret och med docka i knäet. Syster S är bara några månader gammal.

Visst var väl somrarna vackrare då, i barndomen? Jag minns dofterna från det torra gräset, ljudet från hammarslagen från stugbyggena i närheten, smaken av filbunken som mamma gjort i ordning åt oss, känslan av barren under fötterna när man gick på stigen till utedasset.

Ibland åkte vi på tältsemester. Bilden ovan måste vara från 1956. Pappa Olle älskade att ta oss med på utflykter. Han hade en nyfikenhet och en upptäckarglädje, som gått i arv till mig. Han var en modern och närvarande pappa, som tog hand om oss döttrar och som brydde sig om oss. Ibland var han väl lite för beskyddande.

Här har tredje dottern kommit och pappa har fullt upp med trädgård, villa och ungar. Månadssmultronen växte vid sidan om garageuppfarten och på andra sidan vägen var det ännu ej bebyggt. Där lekte vi och där hängde man tvätt till tork. Syster S har sitt vackra röda hår upprullat på papiljotter, det skulle kanske bli kalas och då ville man vara fin. Ibland sov man med papiljotter. Ja, sov och sov. Det var inte lätt med de där piggarna som tryckte in i hårbotten.

Ja se där! Det var lite reflektioner med anledning av dagens namnsdag.