Stockholmsbesök

Vi har gjort det till en tradition nu, att mötas i Stockholm i november och gå på musikal, vi tre barndomsvänner. Vi är födda samma år och samma månad i samma mellansvenska stad. Vårt yrkesliv har vi lagt bakom oss, så nu kan vi unna oss lyxen att stråla samman en helt vanlig vardag.

Ni kan nog tänka er att vi hade mycket att prata om när vi satt där i kajutan på konditori Vetekatten med varsin kaffe och smörgås framför oss. Vetekatten är, som ni vet, den obligatoriska startpunkten för Stockholmsdagarna. Samma kväll bänkade vi och en massa andra festklädda människor oss på Cirkus för att se och höra Kristina från Duvemåla. Jag blev något förskräckt när jag hörde att föreställningen skulle vara i fyra timmar inklusive paus, men de timmarna flöt fort undan. När Maria Ylipää som Kristina tog i från tårna i Du måste finnas, då var det så vackert och berörande att jag ville gråta.

Efter föreställningen packade vi in oss i spårvagnen och den kvinnliga konduktören hade inte en chans att kolla några biljetter. Vi stod tätt, tätt, som sardiner i en ask. Efter en isande promenad längs Skeppsbron kom vi till Slussen och passerade några bylten med sovande hemlösa romer, flyktingar från sina fattiga hem liksom utvandrarna var, de vi nyss sett på Cirkus.

Dagen därpå tog vi en promenad i I:s kvarter, längs stranden och förbi gamla vackra villor. Sedan blev det Gamla Stan, där de röda bodarna på Stortorget hade slagit upp sina luckor. Där såldes hantverk och korv. S köpte brända mandlar, som hon matade oss andra med. Lunch intogs på Kaffekoppen, som ligger i botten av det tegelröda huset med trappstegsgavel vid torget.

Vi hälsade på Sankt Göran och hans drake och tittade även in i Livrustkammaren, Där fick vi visa innehållet i våra kassar och handväskor för ett par stabila vakter vid entrén.

Sista dagen ägnade vi åt Fotografiska museet. Kön var lång till biljettkassorna och där hördes många tungomål. Museet har blivit ett riktigt dragplåster och det med rätta. Bilden ovan är från en av utställningarna i huset. Den visade flyktingbarns sovplatser. Berörande och aktuellt.

Idag, dagen efter, har jag ägnat mig åt körsång på två håll, stämningsfullt och vackert. Det första ljuset har vi tänt och lussebulle fick det bli till kaffet. Hoppas att ni har haft en skön helg, ni också!

Maggan