Smaken av polkagrisar

- Hur ser jag ut i håret? frågade Min Lilla Tant ängsligt när jag skulle fotografera henne igår. Hennes mjuka silverlockar låg så fint, kunde jag lugna henne med.

Det var hennes 98-års dag och vi var ett antal gratulanter som samlades runt henne och uppvaktade henne med blommor, godis och presenter. MLT har alltid varit sällskaplig och utåtriktad, så när K böjde sig över henne och gratulerade så utbrast hon: - Åh, så roligt! Att du kommer är nog den allra bästa presenten!

En annan favorit är polkagrisarna som sonen alltid tar med sig till sin mamma. Vid kaffebordet berättade MLT för mig varför hon är speciellt förtjust i dem. När hon var barn och bodde i statarlängan på traktens största lantgård, bodde där också en gammal änka som hette Beata. Beata hade varit mjölkerska på den stora gården, men var nu förvärkt och orörlig och satt mest i sin gungstol i den lilla enrummaren.

MLT och hennes vänner tävlade om att hjälpa Beata med allt hon själv inte orkade med. De hämtade in vatten, gjorde ärenden, sopade golvet ... Som tack fick de alltid en polkagris. Godis var de annars inte bortskämda med, ungarna på lantgården. Smaken av polkagrisar får MLT att minnas sin barndom, gemenskapen med de andra barnen och med de vuxna på gården. - Ett strävsamt liv, men åh vad vi hade roligt, säger MLT.