Tyg eller otyg?

Några glimtar från helgen som just passerat. På lördagen lyssnade vi på en tjej som praktiserat på FN-förbundet i Armenien. Så intressant det var att lyssna på hennes upplevelser av det lilla, ganska isolerade, landet. Hennes jobb där var att utbilda och entusiasmera armeniska ungdomar till att bli ambassadörer för FN och de mänskliga rättigheterna. - En till synes liten åtgärd ger så mycket mer, sa Sara. Ringar sprids på vattnet. Så roligt med unga människor som gör skillnad till det bättre i vår värld.

Jag hade sådan tur att solen sken även på söndagen, då jag hade tid att ta en rejäl promenad. Kameran, min följeslagare, fick hjälpa mig att komma ihåg det vackra jag såg längs vägen. Herrgårdshästarna tittade lite undrande på mig. En liten shetlandsponny höll sig på avstånd från de stora hästarna. Fick han inte vara med?

Isen på Smeddammen var just bara en tunn hinna som drog sig tillbaka. Vattnet kastade sig frustande ut nedför dammbordet och bildade vårystra Lassån. Det porlande, skvätte och kluckade även någon kilometer längre bort vid de mindre vattenfallen nära Lasse-Majas stenbro.

Idag är den Skottårsdagen då flickorna får fria. Skulle någon flicka få nobben, måste föremålet för hennes frieri ge henne ett tyg som tröst. Visst var det så? Eller har jag drömt det där sista? Hur som helst har jag redan ett skåp fullt med tyger.

Imorgon är det mars månad! Yipeeee!!