I gränden vid Cuckoo Cottage sitter han och undrar: Var katten tog göken vägen? |
Vi lämnade sydkusten och drog norrut och genade över Dartmoor-heden. Ni vet där Baskervilles hund sprang omkring i dimman! Nu var där varken dimma eller hund men däremot en hel massa får och hästar och ett vackert kargt landskap, så olikt det vi nyss lämnat. Det påminde snarare om norrländska fjällvidder.
I utkanten av heden låg den lilla byn Moretonhampstead som naturligtvis hade en bykrog. Denna hette The Union Pub och krögaren ordnade så att fick ett bord och varsin öl och hans fru levererade Ploughmans lunch, som smakade gott trots att vi inte plöjt några fåror.
Sedan hamnade vi i Idyllien! Eller närmare bestämt i området som heter Cotswold. Här har tiden stått stilla. Vackra gamla sandstenshus, ibland med halmtak, prunkande trädgårdar. Vi åkte små vägar och besökte Tewkesbury, Winchcombe, Stow-on-the-Wold, Snowshill... Jag kunde inte låta bli att tänka på min mamma som 1948 jobbade som "kammarjungfru" hos brigadör Prescott på Hawling Manor. Det måste ha sett precis likadant ut då, som nu. Jag läser i hennes dagbok att hon och hennes kamrat Kerstin cyklade till den högt belägna byn Winchcombe och att mammas bromsar släppte i nerförsbacken på återvägen.
Den här gången var det också cyklar på vägarna. Det var ett motionslopp med ett stort antal deltagande cyklister. De som inte cyklade kunde springa. Åttahundra löpare startade från Tewkesbury och lubbade ut på landet. En aktiv söndag för många.
På söndag kväll tog vi in på The White Swan i Shakespeares födelsestad Stratford-upon-Avon. Men om det berättar jag nästa gång!
På återhörande!
Så mysigt ni har haft!
SvaraRaderaDet var verkligen en helt underbar resa, Anna!
SvaraRadera