Bör jag skämmas?

Det är inte alltid man möts med ett leende och en bukett från trädgården. Men det blev jag igår när Andja klev in genom dörren på Kupan och överräckte den här renässansbuketten.

Andra bullar blev det när jag senare på dagen skulle lägga ett tackkort i ålderdomshemmets brevlåda. Jag sneddade över gatan och mötte en ung man som kom på trottoaren mitt emot. Det var en för mig okänd person. Han verkade påverkad av något. Han stannade och stirrade på mig och presenterade sig och sa sedan: Du och din generation har förstört livet för oss i min generation. Kan du förstå att man blir förbannad? Han verkade hotfull och jag sa bara lamt: Det var ju tråkigt att höra och sedan gick jag vidare. Då skrek han efter mig: Skäms du inte? Skäms du inte?