Är´e fest, eller???

Gårdagskvällen var magisk. Man trodde sig befinna sig på en italiensk trattoria, när man i själva verket satt på en uteservering i Bergslagen. Luften var ljummen, dagens hetta hade svalnat något. Det luktade gott från kolgrillarna och från högtalarna strömmade musik.

Mina systrar och jag och våra ätteläggar med respektive hade samlats kring Os, systersonen som fyllde 20 år. Det kändes kärt och roligt. Många anekdoter med plats för skratt drogs upp.
- Kommer ni ihåg när .....? - Jag glömmer aldrig när ......

Yngst i församlingen var Lilla Lila, som nu är pigg och alert och väldigt sällskaplig. Hon tittar på alla med sina stora klara blå ögon och fyrar av ett leende som får vem som helst att smälta. Snart är hon inte yngst längre. En rund mammamage skvallrade om att hon snart får sällskap, en liten syssling är på väg.

År 1996 var också en OS-sommar. Då föddes denne lille krabat (foto nedan), vi kan kalla honom för Os. Hans bägge tillresta mostrar hovrade runt honom som goda féer. Han har blivit en stilig ung man, en trevlig kille som man gärna vill umgås med.

September 1996 Os i pyjamas som jag sytt.

Maken och jag är tillbaka i hemmets lugna vrå igen. Fast det är tidigt på förmiddagen är Maken redan ute och hamrar. Han byter bräder på förrådsboden och målar om den. Målningen av huset får vi hjälp med. Just nu är det insvept i lakan, så det är som att bo i en kokong (getingbo?).

Nej, nu får det vara slutsurrat!

Morsning och good bye!