Jag hittade en vers som jag skrev 1993 när jag var på kurs på Väddö. Lite rörande töntig, men ändå:
En julidag på Väddö
En rikedom mig nu naturen bjuder
En dag i juli vid vår svenska kust
och ur många måsars strupar ljuder
ett skri av glädje, ett skri av lust.
Den ljumma vinden mig varsamt smeker
och solen tinar frusen kropp.
Vid stranden silvervågor leker
och viskar: Än finns det tid! Än finns det hopp!
Från karga berget, från varje skreva
det växer blommor i ett överflöd.
Jag känner det är fint att leva
bland dessa blommors lila glöd.
1993-07-07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar