Utflykt till grannstaden

Ofta när vi rullat nerför backarna mot Västgötaslätten brukar det vara som att lämna regnmolnen bakom oss och åka in i solsken och blå himmel. Igår var det tvärtom. Vi lämnade ett Laxå i sol och framför oss tornade svarta moln upp sig. Väl framme i Mariestad kom det en en väldig störtskur. Det trummade så hårt på biltaket så man trodde att plåten skulle slås sönder.

När det lugnat sig något sprang vi hukande in på en liten lunchrestaurang, Candys hette den, och åt medan regnet fick dra över. Bordsgrannarna var några akvariefiskar som bligade på oss med stora ögon. Var de månne lite avundsjuka på vad vi hade på tallrikarna? Vi åt i varje fall inte fisk.

När vi kom ut igen sken solen från en molnfri himmel. Märkligt! Vi satt ändå inte länge på restaurangen.





Nu begav vi oss till parken, det var ju dragspelsstämma och det vill Maken inte gärna missa. Roligast är förstås att spela själv, men näst roligast är att lyssna.

Vi lyssnade på flera grupper, bland annat de här som jag tror hette Bygdebandet och spelade bland annat ett potpurri av Sven-Ingvarslåtar: Vid din sida, Jag ringer på fredag, Fröken Fräken, Min gitarr ....

I dörrhålet på väg ut stötte vi ihop med en stilig man med cowboyhatt och mustasch. Det var min exkollega Benny som var där med sin fina sambo, bara på besök denna gång. Nästa gång vi ses står han själv på scenen.

Maken och jag åkte till Ekuddens camping, vilket fint ställe!, och drack kaffe tillsammans med campande glasmästaren och hans fru. Skönt att sitta där under ekars ljuva grönska och bara ha det gott.

Innan vi nådde hemmets dörr gjorde vi en avstickare till Sjötorp och inhandlade rökt fisk; lax och röding, och romsås därtill. När jag stod i butiken med plånboken i högsta hugg var det någon som knackade mig på axeln. Minsann var det inte ytterligare en exkollega! Han uppmanade mig att handla ordentligt. Det var nämligen hans syster som drev fiskbutiken. Och det gjorde jag.