Kolmilan Eliza, kolbullar och Koltrastarna

I år heter kolmilan i Flugebyn Eliza. I fredags var vi där och inspekterade den och det var det fler som gjorde. Bland annat kom skogsrået fram mellan tallarna, eskorterad av en chevaleresk herre. Skogsrået behövde lite extra stöd för att inte snava på alla rötter, för det blonda, blanka håret hängde för ögonen som ett draperi.

Tidigare på kvällen spelades det från scenen. Det var durspel, dragspel, munspel, bas, trummor och gitarr - i bland spelade alla på en gång, ibland några i taget. Koltrastarna hette en damduo, som spelade och sjöng härligt.

Jag passade på att inmundiga en himmelskt god kolbulle med lingonsylt. Det är precis den som ligger i kolarens stekpanna på bilden. Varför heter det bulle, när den är platt? Mystiskt!

Så här lät det när alla spelade tillsammans!