2016-09-27
Rapport från Körsbärsdalen: Kust och hav
God morgon!
Klockan är inte sex slagen ännu när jag skriver detta på tisdagsmorgonen. Vardagslivet är fullmatat för mig, trots att jag är pensionär. Igår var det aktiviteter från nio på morgonen till nio på kvällen och idag blir det likadant. Så ska det bli något bloggat, så ,,,,
Torsdagen i Körsbärsdalen bjöd på högsommarväder. PO66 hade hört att det fortfarande var 23 grader i havet, så vi styrde kosan mot kusten. Himlen var bläckblå. Vid den vackra viken i Paulilles stannade vi.
Några få personer till hade kommit på samma goda idé, men det var ingen trängsel när vi gick över sanden och ner i det sköna, klara vattnet. En segelskuta låg ankrad på redden. Ett litet gäng vandrare sökte skuggan under pinjeträden på kullen bredvid stranden.
Skördearbetarna på vingården intill hade precis gjort dagens första pass och drack vatten på gården, innan de skrattande och pratande gick iväg till nästa vinfält. Fälten kring Banyuls ger ett berömt och gott sött vin.
PO66 rattade oss med säker hand längs de vindlande vägarna, högt ovanför klippor och hav, ända ner till den sista franska lilla staden innan gränsen till Spanien, Cerbère. Den har varit en viktig järnvägsknut, precis som Laxå. Där vände vi, men först tog vi en kopp kaffe vid ett litet torg där livet levdes lugnt och turistfritt.
I Collioure var det tvärt emot ett myllrande folkliv. Det var dags för lunch och vi letade upp en restaurang som är specialister på Moules frites (vin- eller gräddkokta musslor med pommes frites). Mums fillibabba! Sedan strosade vi ner till hamnen och in i de små idylliska gränderna. Man behövde inte gå långt förrän sorlet avtog och vi blev i stort sett de enda flanörerna.
Ja, så framlevdes den andra dagen på min fransyska visit. Imorgon får du en glimt av dag tre, om du vill.
Au revoir!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar