Härom kvällen satt jag med ett gäng pensionärer, After Work, på ortens alldeles utmärkta kinesrestaurang. Vi hade det så trevligt och gemytligt. Efter måltiden delade Su Qin ut lyckokakor till var och en. Vi rev ivrigt upp det gyllene omslagspappret, bröt itu kakan och läste orden som var riktade till just oss.
Herr Johansson hade det besvärligt med det glatta pappret. Han slet och drog men lyckades inte öppna förpackningen. Efter fem minuters trixande lämnade han över kakan till Herr Danielsson mitt emot och bad honom om hjälp.
- Vad modigt av dig att be om hjälp fast du är karl, sa jag lite retsamt. - Ja, jag hade aldrig gjort det, sa herr Danielsson. Jag hade smusslat ner förpackningen i fickan och låtsats som ingenting.
Herr Johansson fick sin kaka, bröt den och läste på lappen. Med ett finurligt leende räckte han över den till mig. Där stod: Be om hjälp och du ska få det!
PS: Vad stod det på min lapp, undrar du. Jo, där stod: Du har humor och njuter av livet!
Det var en god historia som inte blir sämre för att den är sann. Men visst är det lustigt hur slumpen spelar in ibland!
SvaraRaderaKram från Ingrid
Ja, visst be om hjälp :-)
SvaraRaderaÖnskar dig en trevlig helg!
Ingrid och Tove! Tack för era kommentarer!
SvaraRaderaKul sammanträffande!
SvaraRaderaOm min man skulle be om hjälp med nåt som inte rör matlagning eller tvättråd, då skulle jag nog svimma...
Bloggblad: Nej, det är ofta "Kan själv!" hos det manliga släktet.
SvaraRadera