Där som rosor aldrig dör

I torsdags begravdes min lilla tant, som skulle ha fyllt 99 år den 31 januari. Stunden i Degerfors kyrka var så vacker: levande ljus, blommor och musik. Kantorn och en solist sjöng tvåstämmigt, bland annat Där som rosor aldrig dör. Framme vid kistan prunkade de vackraste skära rosor för henne som under sina livsdagar tyckte att det var onödigt att slösa pengar på blommor.

Så ofta har jag suttit bredvid henne och hört henne berätta om sitt långa och innehållsrika liv, från det att hon varit en liten tös, enda barnet till lantarbetarparet på den stora gården, till att själv bli fru och mamma. Nu är hon inte med längre, men hennes berättelser kommer jag att minnas så länge jag lever.

Nu är julen över! Jag har läst ut julklappsboken jag fick av äldste sonen Joy, en mysig historia som utspelar sig i Cornwall där vi semestrade förra året i maj med våra vänner U och A. Årets semester går till Bordaux, något att se fram emot!

Ha det bra!