Ljuskänslig trädkramare

Ljuset återvänder. Nu när jag skriver detta är klockan tjugo över sju på morgonen och ett svagt gryningsljus syns redan bakom trädstammarna i dungen.

Så här inledningsvis på året har det inte bjudits på många solglimtar. Det har varit mörkt, grått, disigt. Härom dagen när jag satt i vardagsrummet och läste hoppade jag nästan till. Det var som om någon plötsligt tände en stor strålkastare bakom ryggen på mig. Solen tittade äntligen fram bakom det täta molnlagret där den gömt sig i veckor. Jag kände mig upplyst! Enlightend!

Bilderna ovan är från en liten promenix i grannskapet i helgen, då jag var solokvist. Maken var på kurs i Kungliga Hufvudstaden. Stora stockar låg upptravade längs vägen, nu har riktigt gamla, vackra träd fällts. Det känns lite sorgligt. Herrgårdsallén har blivit glesare och tråkigare.

Idag är det Alla Hjärtans Dag. Jag vaknade av ett pling i mobilen. Det var min vän Ve som önskade mig en glad dag. Och det ska det nog säkert bli.

Kram till er, mina stora och små hjärtan därute!