Just idag är jag stark...

Kentas skrovliga röst ekade i mitt huvud:
- Just idag är jag stark, just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar.
Just idag är jag stark, just idag mår jag bra.
Jag har tron på mej själv på min sida.

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och de e skönt att den äntligen kommer.
Väntat så länge på just den här dan.
Den ger lust - när den kommer.

Egentligen var det helt andra toner som nådde mina öron igår. Vi fick njuta av Anna-Gretas och Pers vackra röster på eftermiddagscaféet anordnat av Diakonigruppen, som jag tillhör. När Anna-Greta sjöng För kärlekens skull öppnade sig himlen.

Det gjorde den i alla fall, förresten! Usch för iskallt regn och blötsnö! Annat var det i söndags, då Maken och jag gjorde en utbrytning från våra fyra väggar och for ner till Skagern.

Jag kände att jag måste få se vitsippor, och det fick jag. Med ett sittunderlag under rumpan kunde man sitta ute och dricka kaffe och äta vårens första glass. Skylten på caféväggen meddelade att dagens badtemperatur var 9 grader. De iskalla Nordanvindarna vid stranden inbjöd verkligen inte till ett dopp.

Vi tog inte raka vägen hem utan letade oss fram via slingriga skogsvägar, upp på höjder, förbi gammal skog och platser där ingen skulle tro att någon kunde bo. Men det kunde man, såg vi.

Min vackra protegé har fyllt 25 år och uppvaktades i efterskott. - Usch så gammal jag har blivit, suckar hon. Ja, allting är relativt!

Kram!