Höst- och hästfest

Medan den mjuka pepparkakan svalnar i sin form och sprider ljuvlig doft i hela huset, sitter jag här framför datorn igen och tänker tillbaka på helgen som gått.

På fredagskvällen samlade vi storfamiljen kring oss för att fira att far fyllt år och för att det är härligt att träffas allesammans. På buffébordet hade jag bullat upp med pajer, prinsesskorvar, revbensspjäll, sallad, melon, mango, ost och druvor. Den makedonska duken låg på bordet och glashytteglasen stod klara att fyllas med vin. Jag mår aldrig så bra som när jag har alla mina kära omkring mig.

På lördagsförmiddagen var det dags för Lilla Hjärtat, eller Belle som hennes lilla kusin kallar henne, att skynda vidare till nästa fest. Hon var bjuden på kalas med hästtema.

Det blev hästfest för Lilla Lila också! Vi passade nämligen på att besöka Ågrena, där det var knatteridning. Lilla Lila är visserligen bara ett och ett halvt år men inte för liten för att vara en duktig hästskötare. Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli... Shetlandsponnyn var så go och fin och stallflickan så otroligt rar. Det där får vi göra om, eller hur Lilla Lila?

Barnbarnet börjar få ett stort ordförråd vid det här laget, något vi motspelare hade nytta av när hon satt i pappas knä medan vi spelade kortspelet Spite & Malice. - Gubbe! utbrast hon och pekade på ett av korten i hans näve. - Hjärtan! och Blomma !(klöver). Där fick vi, på andra sidan bordet, lite information förutom den vi fick genom att kika på vitrinskåpets spegling. Men så vann vi också!

I farmors lådor finns det mycket spännande. Ett par svetsglasögon måste provas! - Mööörkt! Natti natti! 

Innan det blev natti, natti för min del deltog jag tillsammans med Laxå-kören på en härlig sångafton i Taizé-ton. Det blev en fin avslutning på helgen.

Önskar er en bra vecka!
Maggan

Fem år sedan jag stämplade ut

Idag skulle färden har gått till Sätra Brunn där vi skulle ha firat min kära svägerska som fyllt jämna år. Men tyvärr blev hon sjuk, så resan blev inställd. Firandet får anstå tills hon blir pigg och kry igen.

A pro på resor, igår berättade Peter Eriksson för en tyvärr ganska liten skara om sin 27 dagar långa vandring från Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compostela. Det obehagliga vädret var kanske orsaken till att så få vågade sig ut till denna den sista föreläsning som föreningen höll i år.

Genom pilgrimsporten i Saint-Jean-Pied-de-Port gick även vi i november för fyra år sedan.

I dagarna för fem år sedan gick jag i förtidspension efter 33 år på företaget. Jag har roat mig med att tänka efter vad jag har gjort under dessa fem år som pensionär.

Jag invigde mitt nya liv med att lägga Paris för mina fötter. Min vän PO66 och jag strålade samman i staden i mitt hjärta och firade med champagne och rostade kastanjer.

Statistik från 1 december 2012 - tills idag:

Antal utlandsresor: 12
Antal resor i Sverige: 14
Antal lästa böcker: 145

Antal skrivna böcker: 3
Antal hållna Andrum: 35
Antal sedda musikaler: 4

Antal sedda biofilmer: 11

Antal fådda barnbarn: 1

Ja, jag ska inte trötta dig med statistik mer, men visst har det bjudits på en hel del trevligheter sedan den där dagen jag stämplade ut för sista gången.

Imorgon får jag träffa mina båda barnbarnsflickor igen. Ser så fram emot det!

Kram!

Kalas

Somliga har varit på kalas idag! Almas och Elsas mormor fyllde år och hela stugan var fylld av släkt och vänner. Flickornas storebror Hugo berättade över sin tårtbit att grannen hade sett en varg utanför huset en natt och grannfrun Lotta intygade att hon hört vargar yla en tidig morgon när hon skulle släppa ut katten.

Lagom när vi rullade ut från gården möttes vi av ett sprakande skådespel av färger och ljus. Solen var på väg ner bakom skogsranden på andra sidan sjön. Och mitt på vattnet låg en eka med två personer i.

Ja det är väl bäst att passa på innan isen lägger sig. Det var närapå nollgradigt i luften i eftermiddag.

Det är långt kvar innan badgästerna brer ut sina handdukar igen på den här stranden.

Varma hälsningar i novembermörkret!

Vi behöver ljus

Novemberdagarna ilar förbi. I tisdags kom den första snön, men den låg inte kvar, förstås. Som tur är har vi soliga dagar också. Idag är det en sådan dag. Vi behöver ljus!

I söndags tog jag en liten egen tur och åkte till Porla-mossen som blivit två blanka sjöar, där en tunn isskorpa höll på att lägga sig. Det var alldeles tyst, så när som på ett plask från vaken och på en talgoxes pipande i den gamla björken.

Kan du upptäcka talgoxen? Nej, inte jag heller!

Maken, som fyllde år igår, blev besjungen av Laxå-kören när han tog bilden överst i collaget. En så mäktig hyllningssång har han aldrig tidigare fått. Kören var på plats i Ramundeboda Kyrka för att delta med vackra sånger i en Taizé-mässa.

Själv musicerade Maken med Tivedspôjkera på Fars Dag i Kumla, se affisch ovan. Musik för mogna öron, jo jo! Mina öron är också mogna, men jag behövde vara på plats i Laxå eftersom årets sista Andrum skulle hållas på kvällen. Denna gång var temat Föräldrakärlek, à pro på Fars Dag.

Bilden på buffébordet och Pe´s rara skolfröken är tagen i måndags kväll, då det var medelhavskalas för ett gäng flitiga damer. Tidigare på dagen hade vi förberett årets ljusstöpning som ska ske nästa måndag. Jag sa ju att vi behöver ljus!

Önskar er en ljus och fin novemberdag! Själv ska jag om en stund åka och besiktiga lilla Pärlan. Jag  hoppas att hon passerar utan anmärkning.

Allt gott!

Fadershjärtan

Grattis finaste pappor!

Idag är det er dag. Jag beundrar era goda hjärtan och hur ni har tagit hand om och beskyddat era små! Jag är stolt över er!

M som i Maggan, Maka och Mamma

Fullt hus

Tillströmningen av intresserade åhörare var stor när Hembygdsföreningen ordnade hembygdskväll i onsdags. Kicki och Johnny Danielsson var dragplåstret. De berättade om sitt hus, den fantastiska Tyrolervillan vid Laxå Herrgård, och om det enorma arbete de har lagt ner för att renovera det. Bilden i mitten tog jag i oktober 2014, så en hel del är gjort på huset sedan dess.

Johnny berättade också om husets historia och hur det såg ut när det låg en läkarmottagning på övervåningen. Göte, vår nestor i föreningen, kunde tala om hur det var att gå uppför trappan, vänta i väntrummet, få en jättespruta av distriktssköterskan och sedan gå ut bakvägen, så att de som satt i väntrummet inte blev oroade.

Idag har Maken och jag varit en sväng till Karlskoga för att hämta hit en utställning som är på turné. Vi passade på att titta in på Karlskoga Konsthall när vi ändå var i närheten. Det visade sig att det var vernissage för en konstutställning med fina verk av Patrick Nilsson och Patrik Andiné.

Maken träffade på en f.d. arbetskamrat där och de hade mycket att prata om. Roligt!

Imorgon fortsätter vi att vara kulturella: Maken spelar med Tivedspôjkera i Kumla Folkets Hus och jag håller Andrum med Åsa och Jan-Kenneth i Ramundeboda Kyrka.

Det var snöblandat regn idag, riktigt otäckt väder. Då är det skönt att kura inomhus.

Ha det!

Hello England! - fortsättning på Sekreterarskolan

Fullfjädrad chefssekreterare?

Den 4 april 1972 sa Bästisen och jag adjö till Mme Nickolai i Lausanne och reste med resten av klassen till Genève för flygtransport via München till Gatwick. I Brighton togs vi emot av nya värdfamiljer och jag hamnade som gäst hos ett äldre par (Bill och Terry Herbert), som tog emot mig med öppna armar.

Jag pluggade tydligen hårt, för i brevet hem till familjen i Sverige skriver jag:

... Det har varit en trevlig dag idag, ännu trevligare igår kanske, då jag fick resultatet på tre skrivningar: 4+ på engelsk handelskorrespondens, klarade stenografiproven i franska och tyska. I det sista ämnet var jag en av de två som klarade sig av de som gått och läst extra förra veckan. Jag blev själaglad! Då lönade det sig alltså att jag läst ögonen röda varje kväll och kutat fram och tillbaka till extralektioner. Nu kallar Bill och Terry mig för "det svenska geniet" istället för "de ihåliga benen", som de brukade kalla mig syftande på min goda aptit...

Halva dagarna jobbade jag på skolans lilla resebyrå som låg i foajén. Min chef var Eileen Lewis som ordnade trevliga utflykter, jag var naturligtvis med på flera av dem.

Skolan The English Language Center

Vi åkte till Eastbourne, till London (inkluderade musikalen Hair), till Alfriston, dit vi återvände med kompisgänget några veckor senare.och till Cambridge. I katedralen i Cambridge fick vi höra King´s College Choir, en fantastisk upplevelse.

Bill och Terry tog med mig till Devils Dyke, vackra gröna kullar och till det pampiga slottet Arundel. Där dansade ett gäng Morris Men och plötsligt slängdes en kohud över mig.  Det var tydligen en sed och det betydde, enligt Bill, att jag skulle bli gift inom ett år. Och det blev jag ju! Fast det hade jag ingen aaaaning om då.

Bill, pensionerad rektor, gjorde sitt bästa för att ge mig en god uppfostran medan jag var där. Jag fick lyssna på Beethoven violinkonsert på The Royal Pavillion och läsa Shakespeares dikter: Should I compare thee with a summer´s day...

Bästisen och jag träffade några trevliga killar som tog oss med på logdans och båtturer. Vi puntade, som det heter, tog oss fram i smala farkoster på en bred flod, något som slutade med ett sjöslag.

Picknick på floden, jag och kompisen Paul

I slutet av maj var det dags att återvända till Svedala. Vi klarade alla skrivningar och utexaminerades som fullfjädrade chefssekreterare. Några månader senare fick både jag och kompisen jobb på Bahco i Enköping. Men det är en helt annan historia. Nu lämnar vi forntiden och ägnar oss nutiden istället.

Så här såg det ut i morse hos mig:

Frostnupet, bladen får kanter av kristall, gräset kraschar under fötterna, men ännu ingen snö. Peppar, peppar!

Ljusen brinner i All Helgona

Ljusen brinner på kyrkogårdarna, i kyrkorna, hemma på köksbordet. Vi tänker på våra kära som lämnat det jordiska.

Fyrtiofyra ljus tändes i vår vackra träkyrka igår kväll. Många av de namn som lästes upp var bekanta för mig. Jag blev berörd när jag insåg att de två arbetskamraterna och vännerna, som varit så mycket tillsammans, även hade gått bort med bara en kort tid emellan. De följdes åt nu också.

Kören, klädd i sina mörkröda kåpor, bidrog till den förtätade stämningen. Vi sjöng Jag fick låna en ängel, Minnet är mig nära, Halleluja, Alla goda änglar och den otroligt vackra Må Gud välsigna av John Rutter.

Kvällen innan tillbringade Maken och jag tillsammans med våra kära söner. Vi åt en god middag och promenerade sedan upp till Karlslund där det var Ljus- och Eldfest, så stämningsfullt. Vi behöver ljus och värme, mycket mer än zoombies och skräck.

Nu börjar det grå morgonljuset sippra in genom mitt fönster. Dags att gå ner till köket och brygga en kanna kaffe och ta in söndagstidningen.

Ha en skön söndag!
önskar
Maggan

Brev från Lausanne

Mogen för ytterligare några brevhälsningar från det förflutna?

"Lausanne den 17 mars 1972

Hej på er allesammans!

..........

Vi har varit med om en trevlig onsdag den här veckan. För det första så strålade solen klart redan från de tidigaste morgontimmarna. För det andra fick vi ledigt en halvtimme från jobbet. För det tredje åkte vi med halva skolan på utflykt till Neuchatel. Vi forslades i en enorm turistbuss försedd med raffig chaufför och glättig musik. Man kände sig alldeles sprittande när vi rullade genom det gröna landskapet till tonerna av "Oh, soleil, soleil!" I Neuchatel smakade vi oss igenom en hel choklad- och gottisfabrik, Succhard, och skålade i champagne i en liten pittoresk vinkällare. Där lättade vi på tungans band och sjöng "Helan går" t.ex. till våra rara fröknars förtjusning. Vi tittade även på en gammal fästning, som låg högt över staden. Och drack sen kaffe i en liten by på vägen hem.

Neuchatel, bild lånad från internet

Väl hemma skjutsades vi upp till en restaurang (Chalet Suisse), där de övriga i skolan väntade. Vi var väl bortåt 150 glada svenskor och kyparna gick omkring och sken som solar. Det var en ostkväll och vi åt fyra olika sorters osträtter, den ena läckrare än den andra. Men det måste erkännas: Man blir ganska däst. Hade någon föreslagit lite ost och frukt till dessert så hade jag slagit något hårt i huvudet på densamma. 

Madame Bugnon (rektorn) var väldigt i gasen, må ni tro. Flickorna ropade i samfälld kör: Vi vill se Madame Bugnon på bordet. (Jag tyckte att det var lite obehagligt. Som den där gången på cirkus när en karl tappade byxorna!) Men döm om min förvåning när Mme verkligen ställde sig, om inte på bordet så i alla fall på stolen, drack ur sitt glas och vände det upp och ned på huvudet! Hon sjöng minsann en bordsvisa också med hjälp av lärarkåren. Oförglömligt."

Allt var inte fest och flärd. När jag läser i min lilla fickdagbok ser jag hur mycket plugg och vånda det var inför förhör och prov. Och hur mån jag var att göra ett gott arbete på praktikplatsen, annonsbyrån Orell Fussli. I början av mars skrev jag t.ex:

Den här veckan har varit rätt besvärlig och det är underbart att det är fredag imorgon. Jag har ofta varit ledsen eller arg. Många lärare behandlar oss som en skock dumma gäss och förnedrar oss många gånger. Sista lektionen idag var jag så arg så jag hade kunnat svära högt och ljudligt på redbar svenska eller åtminstone rutit "Rabarber", som greve Möllersvärd. (Psst: Från en av pappas favorithistorior)

Fyrtiofem år senare är det också torsdag kväll. Jag har varit ute och jobbat i trädgården en del och läst ut en memorarbok av Anita Hammarstedt: Mitt liv. I epilogen skriver hon:

Fas ett är barndomen - då bestämmer mamma och pappa vad jag ska göra.
Fas två är skoltiden - då bestämmer fröken eller magistern vad jag ska göra.
Fas tre är arbetslivet - då bestämmer chefen vad jag ska göra.
Fas fyra är pensionärslivet - då bestämmer jag vad jag ska göra.

Just det! Jag tror att jag bestämmer mig för att ta det lite lugnt, innan Maken kommer hem med fisksoppan han lagat med gubbarna i matlaget Gubbröran.

Simma lugnt!