Hello England! - fortsättning på Sekreterarskolan

Fullfjädrad chefssekreterare?

Den 4 april 1972 sa Bästisen och jag adjö till Mme Nickolai i Lausanne och reste med resten av klassen till Genève för flygtransport via München till Gatwick. I Brighton togs vi emot av nya värdfamiljer och jag hamnade som gäst hos ett äldre par (Bill och Terry Herbert), som tog emot mig med öppna armar.

Jag pluggade tydligen hårt, för i brevet hem till familjen i Sverige skriver jag:

... Det har varit en trevlig dag idag, ännu trevligare igår kanske, då jag fick resultatet på tre skrivningar: 4+ på engelsk handelskorrespondens, klarade stenografiproven i franska och tyska. I det sista ämnet var jag en av de två som klarade sig av de som gått och läst extra förra veckan. Jag blev själaglad! Då lönade det sig alltså att jag läst ögonen röda varje kväll och kutat fram och tillbaka till extralektioner. Nu kallar Bill och Terry mig för "det svenska geniet" istället för "de ihåliga benen", som de brukade kalla mig syftande på min goda aptit...

Halva dagarna jobbade jag på skolans lilla resebyrå som låg i foajén. Min chef var Eileen Lewis som ordnade trevliga utflykter, jag var naturligtvis med på flera av dem.

Skolan The English Language Center

Vi åkte till Eastbourne, till London (inkluderade musikalen Hair), till Alfriston, dit vi återvände med kompisgänget några veckor senare.och till Cambridge. I katedralen i Cambridge fick vi höra King´s College Choir, en fantastisk upplevelse.

Bill och Terry tog med mig till Devils Dyke, vackra gröna kullar och till det pampiga slottet Arundel. Där dansade ett gäng Morris Men och plötsligt slängdes en kohud över mig.  Det var tydligen en sed och det betydde, enligt Bill, att jag skulle bli gift inom ett år. Och det blev jag ju! Fast det hade jag ingen aaaaning om då.

Bill, pensionerad rektor, gjorde sitt bästa för att ge mig en god uppfostran medan jag var där. Jag fick lyssna på Beethoven violinkonsert på The Royal Pavillion och läsa Shakespeares dikter: Should I compare thee with a summer´s day...

Bästisen och jag träffade några trevliga killar som tog oss med på logdans och båtturer. Vi puntade, som det heter, tog oss fram i smala farkoster på en bred flod, något som slutade med ett sjöslag.

Picknick på floden, jag och kompisen Paul

I slutet av maj var det dags att återvända till Svedala. Vi klarade alla skrivningar och utexaminerades som fullfjädrade chefssekreterare. Några månader senare fick både jag och kompisen jobb på Bahco i Enköping. Men det är en helt annan historia. Nu lämnar vi forntiden och ägnar oss nutiden istället.

Så här såg det ut i morse hos mig:

Frostnupet, bladen får kanter av kristall, gräset kraschar under fötterna, men ännu ingen snö. Peppar, peppar!