2018-04-09

Vårens preludium


Igår inföll den allra första vårdagen för året. Luften var så härligt mild, det kändes när jag kom ut ur kyrkan efter att ha sjungit läsarsånger med Laxå-kören. Jag hade rakt ingen lust att gå in utan jag frågade Maken om vi inte kunde ta matsäck med oss och ge oss ut någonstans. Det var han med på.

Valet föll på vårt vårälsklingsställe, Trystorps Ekängar. Inte bara vårt, förresten. Vem kommer knatande där på stigen om inte Karin i Mossfolk med sin familj och hunden Lurvig. Karin berättade att hon som barn blev fotograferad i de ihåliga ekarna och nu var det hennes fina pojkars tur.

Några små, enstaka, blåsippor vågade visa sin vackra ansikten bland de torra löven. Det var Karin som visade var de fanns. Fåglarna hade full uppsikt över de brödsmulor som Maken la på bordet, men vågade sig inte ner så länge vi satt där.

Nästa gång vi återvänder finns det nog fler sippor att beundra och då har vi nog barnbarnen med oss.

Vårsolen silar försiktigt in genom ett fönster i Finnerödja kyrka. Fotat med mobilen.

Dagen började i Finnerödja kyrka och slutade i Ramundeboda kyrka, där vi höll Andrum, det sista för "vårterminen". Det handlade så lämpligt om Att vara här och nu. A pro på att jag under dagen hade sett den första fjärilen, en citrongul en, läste jag Bo Setterlinds dikt:

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav.
Säg inte, att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft,
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar.

Idag ska jag intervjua en hundraårig lady för Bodarne-Magazinet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar