North Coast 500 - Bland berg och borgruiner

Ardvreck Castle, Scourie, Ullapool, Loch Assynt, öl på The Ferry Inn

Hänger ni med fortfarande? Denna dag tar vi oss ner från Durness tillbaka till Inverness. Vi hade nämligen inte fått tag i något nattlogi för denna sträcka utan bestämde oss för att ha Inverness som bas innan vi hade betat av hela rutten.

Genom fönstret denna morgon i Durness kunde jag se en havsvik och får i en grön hage.

Vi sa hej då till Mrs McKenzie efter en stadig skotsk frukost som innehöll ägg, korv, stekt tomat och "haggis". Den stod man sig på länge. Maken fick till och med "black pudding", något som jag avstod ifrån.

Den enda väg som leder från Durness söderut har endast en körbana en bra bit, så nu gällde det igen att parera så att vi mötte fordonen på de därför avsedda mötesplatserna. Som tur var kom det inte så många denna lördagsmorgon.

Denna dag bjöd på de häftigaste naturscenerier, mäktiga bergskedjor med toppiga, höga berg, djupa dalar, havsvikar, ödsliga hedar, hjortar och vad jag tror var örn. U och jag var ute och fotade titt som tätt, där det gick att stanna.

I den lilla hamnstaden Lochinver gjorde vi stopp för en fika. Den skulle vara känd för sina lukulliska färdigheter, men det läste vi först i guiden efter att ha lämnat staden. Men OK, min hallonkaka smakade gott.

Vi upptäckte en borgruin vid sidan av vägen vid sjön Assynt. Det var Ardvreck Castle som ursprungligen byggdes under den senare delen av 1400-talet av Angus Mor III, men omvandlades till slott senare av klanen McLeod.  Här har mycket våld utspelat sig och det sägs att det spökar. Inte undra på!

I Ullapool, en söt liten hamnstad, var det varmt och skönt. The Ferry Inn vid kajkanten bjöd på lunchro och lite shopping innan vi transporterade oss tillbaka till Inverness för natten.

Efter att ha installerat oss på Abermar Guesthouse promenerade vi ut i den vackra sommarkvällen. Det var festklädda människor överallt. Det var möhippor, fotbollsentusiaster och en och annan som firade det kungliga bröllopet.

Men det var nog inte så många här i Skottland som var intresserade av Harry och Meghan. På den lilla tavernan vi hamnade på jublade man högljutt varje gång som Celtic gjorde mål. En av "huliganerna" var till och med klädd i kilt. Vi fyra firade att vår resa var så lyckad.

Skål!