North Coast 500 - Från den ena änden till den andra

Dunnet Head, John O´Groats, Orkney-öarna och Dunrobin Castle

Denna morgon kunde man från hotellfönstret skymta havet bakom golfbanan, men också måsen som tålmodigt ruvade på sina ägg på takterassen.

Färden gick vidare norrut. Vi hade som mål att komma till den nordligaste punkten på det engelska fastlandet, eftersom vi redan tidigare varit längst söderut (Lizard) och längst sydväst (Lands End). I John O´Groats fanns ett utbyggt besökscentrum, där man hävdade att detta var den nordligaste punkten. Där var det platt och grönt. I den lilla hamnen låg en båt som kunde ta passagerare till Orkney-öarna. Men det var istället Dunnet Head som var den nordligaste punkten. Här var det branta klippväggar, havsbrus och Orkney-öarna syntes klart och tydligt vid horisonten.

Vi hann göra ett besök på Drottningmoderns favorittillhåll i norra Skottland också, The Castle of Mey. Det ursprungliga slottet var från 1500-talet och tillhörde då släkten Sinclair. Drottningmodern köpte det 1952 och lät renovera det till en ombonad bostad. Än idag står allt som det gjorde medan hon levde (hon dog 2002). Till och med drinkbordet var laddat med favoritdryckerna.

Därifrån var det inte långt till vårt logi för natten, The Hawthorns Bed & Breakfast, hos sympatiska Graeme och Eilean och deras hundar. Vi fick ett stort fräscht rum med milsvid utsikt över fårhagar och gröna ängder.

Middagen åt vi på Northern Sun i grannbyn Dunnet. Jag åt lamm. Till efterrätt tog jag en god nötkaka. Plötsligt kände jag en stor nöt i munnen, men det var ingen nöt. Det var hälften av en kindtand som lossnat. Trist avslutning på en härlig dag.