Faror som lurar - citat från De oroliga

I maj läste jag Linn Ullmanns roman, De oroliga, om hennes uppväxt som dotter till Ingmar Bergman och Liv Ullmann.

Linn tillbringade många somrar på Fårö hos sin far. Därifrån har jag hämtat ett stycke (sid. 30 - 31) som är ljuvligt:

"Det fanns mycket som var farligt. Alla de vanliga sakerna naturligtvis, som att dra en plastpåse över huvudet (död genom kvävning), gå omkring med våta underbyxor, våt baddräkt eller bikinibyxa (död genom blåskatarr), vrida fästingen år fel håll när du skulle ta bort den från kroppen (död genom blodförgiftning), simma innan det hade gått minst en timme efter middagen (död genom kramp), åka med i främmande bilar (död genom kidnappning, våldtäkt eller mord) - men det fanns också faror som var specifika för Hammars; man skulle inte röra det som drivit i land på stranden nedanför huset, spritflaskorna, cigarettpaketen, schampoflaskorna, konservburkarna med text på främmande språk, främmande bokstäver, inte röra, inte lukta och för guds skull inte dricka (död genom förgiftning), inte sitta i drag (död genom förkylning), inte sitta i torkskåpet (död genom kvävning, eventuellt elektrisk stöt), inte komma för sent (om du kom för sent var döden en tröst, döden var, om möjligt, den enda godtagbara ursäkten för bristande punktlighet.)"

Humorn i stycket är nästan lite Astrid Lindgrenskt. Som när Ronja övade på att akta sig för att ramla ner i klippskrevan genom att hoppa över den gång på gång. Ja, när man är barn är det mycket att passa sig för. Men det gjorde vi inte, inte jag heller.