Med kamerorna i högsta hugg gav vi oss ut i sommarnatten för att om möjligt fånga den enorma blodmånen på bild. Månen som inte hade varit så stor och röd på hundra år. Men vi fick tji. Hur vi än spejade bakom Västra Laxsjön, Kråkvattnet och Toften fick vi inte en endaste liten glimt av någon måne. Däremot glödde himlen av den nedgående solen.
Syster S skickade mig en bild, ett minne, från en sommar för länge sedan. Här står jag på ett berg och pekar. Av ansiktsfärgen att döma ser det ut att ha varit en solig sommar, det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar