Huvva vilken pärs!

Bilderna ovan är tagna med min nya mobil igår när Maken, sönerna, LH och jag spisade lunch på restaurang. - Men mamma, nu kom ju du också med på bilden, sa Pe, när han såg att jag fått med mina fingrar längst upp till vänster.

Det här med ny telefon, det är ingen barnlek, det ska gudarna veta. Jag råkade tacka ja till en ny telefon, när försäljerskan ringde och ville förnya mitt abonnemang. Jag har dragit mig i det längsta för att sätta igång den. Ville först klara av föreläsningen och järnvägsartikeln och utdragningen av tanden. Sedan så var det dags att samla mod. För säkerhets skull anlitade jag en mycket ung man på Telia-butiken, för att få hjälp att föra över från den gamla Samsung till den nya (Huvva, nej jag menar Huawei).

Att komma ihåg en räcka med lösenord, att vara igång igen med Swish, Bank-ID, bloggen, Messenger, Quiz, Facebook, Wordfeud. Att försöka pricka rätt på de pyttesmå tangenterna medan man sitter i bilen som skumpar och far över Närke-Slätten, det kräver en ängels tålamod. Att hitta nya dolda "knappar", att hitta sina kontakter igen. Att ringa var väl det minsta problemet.

Idag har kören och jag ägnat oss åt skönsång i två kyrkor, i Finnerödja och i Hasselfors. Vi invigde våra nya ponchos och vände den blå sidan utåt. Vi sjöng två, för oss nya, sånger ur folkmusikmässan I välsignan och fröjd, bland annat. Det hällregnade på förmiddagen, men rätt var det var när vi sjöng i Hasselfors lyste solen ett kort ögonblick rakt in genom kyrkfönstret. Tände någon en lampa? hann jag tänka innan jag förstod att det var solen.

Hoppas att den kommer tillbaka snart, solen!