Björk och bok

God morgon!

Fönstret har stått lite på glänt i natt och tidigt, tidigt vaknade jag av koltrastens sång.

Igår ordnade diakonigruppen vårens sista eftermiddagscafé. Pär Björk och Weine Bruus spelade så svängigt att det var svårt att sitta still. Vilka musikanter!

A pro på boksläpp i förra inlägget: Jag gick in i bokskogen, eller bokdungen, för att fånga det skira ljuset. Vi var på hemväg från söndagsbesöket i La Stada, där vi träffat barn och barnbarn.

Samma dag som det var boksläpp i byn var det även kosläpp. Min bloggkontakt Mossfolk var där med sin familj och var väldigt nöjd.

Om en vecka bär det av på en resa. Ända sedan jag var tonåring har jag drömt om att få se denna ö på riktigt.

Nu tror jag att det blir av. Peppar, peppar.

Men målet för resan är Kanalöarna, Guernsey och Jersey. Det ska bli så spännande.

Men innan dess ska det firas Valborg och första maj.

Önskar er en fin Valborg!

Kultur och kul tur

- Finns det så här många människor i Laxå? frågade man sig när man klev in i biblioteket igår. Längst in i ett hörn satt Kjell Lund och signerade sin nysläppta bok om Laxås Centralskola och dess eminenta lärarkår. Jag gissar att Kjell hade skrivkramp när dagen var över.

Efter bokinköpet och en liten stunds minglande gjorde Maken och jag en liten spontan runda i närområdet. Det blev både glass och en sväng på en väg vi aldrig kört på tidigare. Vi träffade på löpare och funktionärer som deltog i Munkastigen Trail Run, 44 km från Olshammar till Laxå. På vår väg såg vi också orsaken till att det luktade bränt i onsdags kväll. Tre mindre skogsområden stod svartbrända och kala.

Nu är det en ny dag med nya upplevelser!

Ha det!

Hålligång i skogen

Ovan: Ukulelespel och hyllningssång, Vilken kväll för ett garden party!
Nedan: Jubilaren himself, Småprat på trappen, glada festdeltagare

70 är det nya 50, heter det ju. Och det gäller verkligen för gårdagens födelsedagsbarn. Han bor med sin vackra fru i ett rött hus med vita knutar mitt i spenaten. Igår var det Öppet Hus och gästerna flockades i trädgården och på terrassen.

Jubilarens barnbarn studsade ivrigt på studsmattan och den vita boarder collien Sippa lekte tafatt med gästande hundar. I hagen ner mot björkdungen och sjön gick fåren. Två små svarta lamm har det blivit de senaste dagarna. Ett av dem lyckades trassla sig ut på fel sida av stängslet.

Det var ett ängsligt bräkande från både mor och dotter innan hjälp tillkallades.

Jubilaren/superhjälten ryckte ut och räddade situationen.

Skönt att vara hemma igen!

När hyllningskören sjungit och ukuleleparet spelat klart, satt några av oss kvar på verandan och småpratade. Solen gick ner bortom skogskanten på andra sidan sjön och luften blev sval. En koltrast satt i en hög björk och lät sina klara toner trilla ut över nejden.

Nu på morgonen dagen efter, har jag spanat på slow TV, direktsändning från älgarnas Vansbrosim. Ja, än så länge är det bara fåglar som jag sett simma förbi. Spännande ändå. Jag såg en stor grupp älgar som tvekande väntade i snårskogen och en familj renar som vilade vid stranden.

- Du Hälge, ska vi våga hoppa i? Skärmdump från morgonens direktsändning på SVT Play

Jisses vad med naturupplevelser! Men snart blir det boksläpp på biblioteket istället.

Blåst och blommor på Askersundsmarken

Sicken blåst! Häftiga vindilar rörde upp det torra ytskiktet på den nyplöjda åkern och skickade det tvärs över vägen till grannens åker. Sikten blev obefintlig och jag fick tvärbromsa, där jag var på väg med mina väninnor till den årliga vårmarknaden i Askersund.

På marknaden smällde och fladdrade det i de tältdukar som fortfarande satt uppe. Försäljarna höll krampaktigt fast marknadsstånden så att de inte skulle flyga iväg. Ballongerna ryckte och slet i sina förtöjningar.

Jag hade två ärenden förutom marknadsbesöket. Dels skulle jag prova ut linser hos optikern och dels skulle jag hämta beställd bok i bokhandeln. Men sedan blev det minsann ost och en handväska också och blommor hos trädgårdsmästaren.

På Café Garvaregården slank vi in och tog en kaffe och en smaskig citronpaj, sött och syrligt. Mmm! Hemvägen gick över skogen, förbi vitsippsbackar, ljusgröna fält och röda stugor. En lång bit var grusväg, så nu är en biltvätt verkligen behövlig. Är det regn på väg?

Påsken 2019: sol, sippor, sötnosar och sång

Påskafton 2019, den perfekta dagen för ett besök i Trystorp. Ljuvligt väder, släpljus över ljusgröna marker. vitsipporna hade tagit över, men ännu fanns det små kolonier av de blå.

Det var många som kommit på samma goda idé som vi fyra. Picknick-borden var upptagna av påskfirande storfamiljer. Vid ett av dem satt ett bekant par med sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn (?). Familjeöverhuvudet berättade för mig att här i parken hade hans morfar, som var stallmästare på Trystorps gård, träffat sin blivande fru.

A pro på barn och barnbarn. Planerna för vår egen påsk har verkligen böljat fram och tillbaka. Först trodde vi att alla skulle komma, sedan verkade det som om det bara skulle bli den ena familjen, senare igen som om det skulle bli en son och till slut, på påskafton, blev det samtliga i alla fall. Sjuklingarna hade piggnat till.

LH hittade sitt påskägg i den gamla chiffonjén.

LL fick leta utomhus och hittade sitt ägg bakom pallkragen.

Vi grillade för första gången i år och citronfjärilar och humlor vimsade omkring och letade efter sitt godis.

På påskdagen, efter frukost med LL, var det dags för mig att ta med mig noter och körponcho och svepa iväg till dagens första körinsats. Senare på dagen blev det Tiveds tur att få avnjuta Vårpolska, Ge en sol, Gläd dig du jord, Kom nu helig Ande och Träd in i dansen.

Den här bilden är från ett tidigare tillfälle. Igår hade vi blå sidan på ponchon utåt och en florstunn sommarscarf.

Idag är det bara Maken och jag hemma. Kaffedoften från köket når min näsa. Det är dags att ta dagens första kopp.

So long!

En liten femöres kola

Igår, på Skärtorsdagens morgon, visste vi inte att vi skulle hamna i Åboholm på kvällen. Men så blev det. Vi läste annonsen i morgontidningen och ringde och bokade. Tiveds Hembygdsförening var arrangör och när vi ringde Ulla, ordföranden, hade hon just hjälpt till vid en kalvning. Hon höll på att torka en stor präktig kalv. Det fanns några enstaka platser kvar, visste Ulla.

Det var Monica Robertson som stod på scenen denna härliga vårkväll. Hon hade med sig enmansorkestern Christer Sandberg och tillsammans bjöd de på mycket ur Alf Robertsons sångskatt. Ibland sjöng vi med. Min bordsgranne kunde vart enda ord i En liten femöres kola. När jag berömde honom i fikapausen berättade han att det var med den sången som han uppvaktade sin blivande fru. Det hade gått bra, för nu hade de varit gifta i tjugoåtta år. Och hon nickade bekräftande.

Björn Palmkvist förärar Monica ett påskris, Ulla Carlsson en almanacka. Bakom Monica Robertson skymtar grannen och roddaren och längst till höger avvaktar musikern Christer Sandberg.

Mellan sångerna berättade Monica med humor och värme om Alf och om sitt eget. Det blev en fin Skärtorsdagskväll i Tivedsskogen.

Glassig eftermiddag

Under gårdagens soliga eftermiddag hade jag ärende till den vackra lilla staden vid Vätterns norra ände. Det kändes som om jag gick omkring i Lillköping, Mästerdetektiven Blomkvists domäner. När som helst kunde Kalle och hans gäng Vita Rosen komma utspringande från den närmaste gränden.

Jag hade lite tid innan jag skulle vara hos Optikern för utprovning av linser. Jag sa väl att jag är ett riktigt blindstyre? Så medan vi väntade på att det skulle bli dags, Maken och jag, hann vi handla mat, kolla i bokhandeln och äta glass i hamnen. Kajan på bilden kunde inte heller läsa. Hon drack gladeligen av vattnet fast det tydligt står att det är till hunden.

Så har barnbarnet Lilla Lila fyllt 3 år. Hon tog emot hemma hos Farbror Joy. För dagen var hon iförd en skimrande prinsessklänning. Det var så spännande att öppna paket. I ett stort paket låg en docka som både kunde dricka välling och sitta på pottan. Den blev hon snabbt mamma till och utbrast upprört med grov röst: - Bajs!!!

Pappa Pe hade bakat en smaskig tårta. När vi sjungit och hurrat och när Lilla Lila hade blåst ut ljuset, fick hon den första tårtbiten. Gott, gott!

Idag är det Skärtorsdag och jag ska stå på torget en timme och bjuda på kaffe för Svenska Kyrkan. Kom dit och ta en kopp, vetja!

Hänt i veckan

Överst: Sipporna blommar, frågestund med ESAB-seniorer, Nederst: Försäljare på rad på Påskbasaren, fantastisk jordgubbstårta hos fina familjen och Lekebergsrevyns programblad

Det har varit en hel del att bestyra med under den senaste veckan.

Säsongens sista årsmöte hölls för några dagar sedan. Några av oss, det gulsvarta företagets veteraner, hälsade på i lokalerna där vi traskat runt i så många år. För mig blev det trettiotre år inom de väggarna. Platschefen, barnbarn till en av oss, berättade om nuläget och sedan höll vi årsmötet och åt sedvanlig smörgåstårta. Som sekreterare i föreningen har det varit en hel del att stå i; inbjudan ska skickas och delas ut, valberedningen ska tillskrivas, verksamhetsberättelse och årsmöteshandlingar ska skrivas och kopieras upp, anmälningar och avanmälningar ska tas emot och vidarebefordras...

Fjädrars vad vi sålde påskris igår!!

Påskbasaren på Casselgården igår innebär också en del jobb för oss pensionärsvolontärer. Det ska bakas till caféer och till lotterivinster, det ska bindas påskris och kransar för försäljning till förmån för fastekampanjen. Det kom mycket folk, glädjande nog. Men min egen försäljning blev skral. Sålde endast 1 st av hembygdsföreningens almanacka och noll tantböcker. Det får väl bli ett bokbål, så småningom.

Ett annat gäng pensionärer är seniorgruppen i Lekebergsrevyn som bjöd på ett lustspel av Gideon Wahlberg i fredagskväll. Kärlek med förhinder heter stycket. Trevligt och charmigt tyckte vårt ditresta gäng som trivdes med både bröd och skådespel.

Det bästa med april:

• Klar, kylig luft
• Koltrastens kristallklara sång i gryning och skymning
• Blålila sippor i fjolårsgräset
• Doften av löveldning
• Allt längre ljusa kvällar och eldröda solnedgångar
• Skimret runt lövträdens ännu nakna grenar

Premiärtur

Första turen för i år till Trystorps Ekängar. Härligt väder och fågelsång. Bofiken Knut gjorde oss som vanligt sällskap när vi fikade. Allén på bilden ovan leder inte fram till en herrgård, utan till en liten mysig gård.

Idag skickar jag grattishälsningar till min kära vän i Västra Aros. Hipp, hipp, hurra!

Födelsedagsbarnet står till höger i bild. Här studerar vi Stockholmskartan någon gång på 60-talet, när vi gjorde kungliga hufvudstaden ett besök. Jag hade råttsvansar, säger man det fortfarande?

Ha det så gott!

Åh, åh, åh tjejer!

Vi var tolv runt bordet, tolv glada ESAB-tjejer som alla förr eller senare har jobbat på det gulsvarta företaget. Vi ses en gång om året och i år var vi på Bowlingen, trevligt, behändigt och gott. Det tävlades i bowling och i frågesport. både fysiskt och mentalt alltså. De som kom sist i frågesporten får anordna nästa träff. Jag kollade mitt resultat när jag kom hem och såg att fyra poäng inte hade räknats med. Så jag missade äran och en chokladkaka - Attans! Men det var kanske lika bra?

Senast jag var i La Stada gick jag in i en söt liten bokhandel mitt emot Slottet bredvid Hälls konditori och Roxy biografen. Och kom ut med 159 sidor ren och skär nostalgi. Mitt 60-tal heter boken som är sprängfull med bilder och minnen. Njutbart.

Idag ska det bli en varm och solig dag, innan det blir väderomslag. Maken och jag ämnar oss ut i blåsippsskogen. Bäst att passa på!

Smort munläder

Det blev sent innan jag kom i säng igår. Jag tillbringade eftermiddagen och kvällen i Örebro och gick på en föreläsning med en peppare, Thomas Gunnarsson, tillsammans med Em. Jag tog tåget, det är ju så smidigt. Då slipper man leta parkering och kan koppla av med en bok medan man färdas.

Foto: Thomas Gunnarsson

På vägen hem tog det lite längre tid för Tåg i Bergslagen att ta sig fram, eftersom det hänt en olycka på spåret mellan Hallsberg och Kumla. Men min bil stod ensam kvar på parkeringen vid stationen och så var jag hemma i den iskalla vårnatten strax före midnatt.

Vet inte om jag ska skylla på trötthet eller dålig syn, men mitt i natten vaknade jag till av att jag var förskräckligt muntorr (igen). Och jag orkade inte sippa vatten ur glaset bredvid, det har hänt flera gånger att jag slängt vatten i ansiktet och på nattlinnet. Jag trevade istället efter munsprayen, tog bort korken och sprutade in i gapet. Nattkräm!!! Tvi, tvi!! Nu blev jag åtminstone len i munnen.

Blindstyre

Trots uppmaningen i Nerikes Allehanda verkade inte Örebroarna ha mött upp med sina kompostpåsar på Järntorget för att hjälpa till med Open Art-installationen. Jag gick förbi där vid elvatiden och såg bara den svarta jättelika gummiankan. Aha, var det första april igår, säger du!

Jag hade tid hos optikern, där jag gått sedan 1983 då jag fick mina första linser. Sedan dess har mycket vatten flutit i Svartån. Linsgurun har gått i pension och nu är det yngre förmågor som tar hand om ruljangsen.

Jag såg dåligt när jag gick in där, men det känns som jag såg ännu sämre när jag gick därifrån. Optikern provade och provade. Vad står det på nedersta raden? Hur jag än försökte, så kunde jag inte lista ut vad det stod. Jag ville ju så gärna göra honom glad, men det var suddigt hur många glas han än provade. Sämst blev det när jag fick prova de nya linserna. Vänster lins hamnade i höger öga och tvärtom. Efter en lång tid vacklade jag ut i vårsolen med nya linser och med en ny tid bokad till om två veckor,

Med hjälp av mina läsglasögon som jag hade i handväskan, kunde jag i alla fall läsa prislappar och handla lite förnödenheter. Lunchen blev en galette med lax med utsikt över Våghustorget. Och sedan tog jag tåget hem igen.

En ny dag randas. Undrar vad man ska ta på sig?