Sommar, sommar, sommar

Den sista veckan i juni 2019 är snart till ända. I Céret i Frankrike mätte man + 44 grader igår, rapporterade PO66. Fruktansvärt. Här hemma har det varit blygsammare och behagligare temperaturer.

Jag har rotat omkring lite i trädgården, läst i födelsedagsboken Mellan himmel och hav (jättebra) och när det regnade en dag la Maken och jag klart födelsedagspusslet, en bild från ett soligt Provence.

I början av veckan kom två av mina rara väninnor på en kopp kaffe. Då var det nästan för hett för att sitta i solen.

En eftermiddag var jag med på ett styrelsemöte på en veranda med utsikt över en sjö. Igår var jag på uppdrag för Bodarne-Magazinet och intervjuade en glaskonstnär i kornblå blus. Vägen till henne var kantad av massvis med prästkragar.

Det blev en innehållsrik sommarvecka, trots att almanackan från början inte hade mycket inskrivet. Men man kan ju fylla på!

Lagom varma sommarhälsningar!
Maggan

Minnen från Badelunda

En mycket varm och solig junidag 1973 går vi genom järngrinden, uppför den grusade gången och in i det svala dunkla kyrkorummet. Bakom oss följer våra tärnor i blommiga klänningar från Hennes. Precis när vi kliver över tröskeln börjar orgeln spela och folket i bänkarna reser sig upp. Jag minns att brudbuketten av gula rosor och blåklint darrade till i min hand.

Det är nu 46 år sedan, blybröllop kallas det tydligen. Sedan dess har vi öppnat många grindar och fått två fina söner och två underbara barnbarnsflickor. Och tärnorna är fortfarande med i våra liv, syster S och bästisen.

Foto: Västmanlands Läns Tidning

Midsommarafton 2019

God morgon!

Hoppas att ni haft en trevlig midsommarafton. Maken och jag var som brukligt på hembygdsgården i Finnerödja, där han spelar med musikerna från scenen. I år hade vi Pe, Em och Lilla Lila med oss. Oj vad det dansades runt den höga majstången. LL var outtröttlig. Farbror Henry i blomsterkransen ledde lekarna och fick alla att härma grodor, grisar och ramla i diket som prästens lilla kråka.

Och sedan fick man minsann en påse och en flagga. Spännande tyckte LL. Sedan vinkade hon adjö med flaggan och for till mormor och morfar. medan farmor och farfar återvände till "den lilla galliska byn" och åt sill.

Och än är det inte slut på midsommaren.

Födelsedag i färg

Regnbågen visade sig över hustaken, LH med blomma, syster S presentade med tavla.
Syster S under paraplyet beundrade regnbågarna, kompisen T-S i trädgården

Dagarna kommer och går. Går det inte lite snabbare nu för tiden? Min födelsedag har passerat och jag har hunnit fylla 68 år, eller är det 86 undrade Joy retsamt.

Barn och barnbarn var här och min syster S kom åkandes från Göteborg. Med sig hade hon en tavla som hon målat. Den föreställer mig som sexåring. Hon är duktig, min syster! Kompisen T-S tittade in en stund och tänk, vi kunde fika utomhus.

LH, mitt barnbarnshjärta, har hunnit bli tio och ett halvt år. Visst är de lika, pappa och dotter, när man ser denna bilden på pappa Joy som nioåring?

Jag har blivit "kärleksbombad". Hälsningar har strömmat in från alla håll och kanter och glatt mitt gamla hjärta. Jag är så tacksam.

Trevlig midsommar önskar

Maggan

Vatten är livet - Wasser ist leben

Mycket har jag fått vara med om. Nu senast en kompakt resa till vår tyska vänort Grevesmühlen som ligger i anrika Mecklenburg-området.

Det var tretton timmar i buss dit, över broar, över sund med färjor, sedan två välmatade dagar som inkluderade stadstur, utflykter, social samvaro, kaosartat oväder, stadsfest med bratwurst och öl, umpa-bumpa och Tivedshambo. Och sedan tretton timmar i buss hem igen.

Vi bodde så vackert, de flesta av oss, i Schloss Wedendorf, ty det fanns inte rum för oss i själva staden. Det pampiga vita huset omgavs av en lummig park och en grön damm med en svanfamilj i.

Varje morgon kl 04.30 väcktes jag av göken som satt i närmsta träd och gol som besatt.

Den andra morgonen blandades göken kokoande av åskmuller. Vi rustade oss för att vara med om den stora paraden, tog med oss svenska flaggor, visselpipor, godis och klädde oss i gult och blått och klev upp på bussen. Medan vi rullade genom landskapet utbröt det värsta åskovädret jag någonsin varit med om. Det blev mörkt som på natten och blixtarna korsade varandra på himlen. Regnet vräkte ner.

I Grevesmühlen blev situationen kaosartad. På någon timma fylldes stadsgatorna med lervatten, gatubrunnarna blev fontäner. Snart genljöd staden av sirener, brandbil efter brandbil ryckte ut. Personbilar fastnade i lervällingen, butiker och källare fylldes med vatten.

Paraden blev avblåst, för första gången någonsin kunde man inte genomföra den. Vårt gäng tog skydd på en restaurang där vi tröstade oss med Tivedspôjkarnas musik. Det var lite som när fartygsorkestern på Titanic spelade Närmare Gud till dig.

Men till allas lättnad drog ovädret bort och det klarnade upp igen. Folk kom fram till torget, lyssnade på musik, umgicks, käkade bratwurst och drack öl. På den stora scenen hälsade den tyske borgmästaren Lars Prahler välkommen och vår egen borgmästare, Bo Rudolfsson, önskade alla deltagare en trevlig fest.

Och det blev det - en trevlig fest, alltså. Och tack vare allt vatten blev denna resa extra minnesvärd. På stolpar runt om i staden hängde redan blå flaggor där det stod Wasser ist leben (Vatten är livet). Jo, jo! Med viss måtta.

Överst: Gruppen går på stadsvandring med Dorina, Eva och Henrik på tröskeln till natthärbärget
Nederst: Per-Arne äter Tiramisou, Anders rattade bussen med perfektion, jag doppade fötterna i Östersjön

Blomstertid

I år tar den finska rosen i för kung och fosterland. Finland äger, igen! Aklejan har spottat upp sig också, liksom de vildsådda prästkragarna. Tyvärr växer ogräset lika bra. Jag för en ojämn kamp mot kärs, kvickrot och målla.

På Kanalöarna prunkade det också. Här är en bild från Jerseys kust tagen den 15 maj. Backen var översållad av rosa trift.

Maken och jag var bjudna på Grisfest härom kvällen. Det blev en trevlig fest i skogsbrynet. Några som också hade kalas var myggorna. Idag kliar myggbetten på alla upptänkliga ställen. Jag kan icke räkna dem alla.

Snart ska jag ut och plocka smörblommor att torka och sedan lägga längst uppe på krönet på hörnskåpet. Det gör jag varje år sedan urminnes tider.

Ha det!

Intryck från en resa 3 - Saint Peters Port Guernsey

Muralmålningen, Moores lunchrestaurang, Mås, les Miserables och Mister S och L på High Street

På dagen för en månad sedan landade vi på fransk mark och möttes av våra vänner A och U för att anträda vår gemensamma, årliga, majresa. Denna gång bar det av till Normandie, Bretagne men framför allt till Kanalöarna Guernsey, Sark och Jersey. Se tidigare inlägg här och här.

På Guernsey heter huvudstaden Saint Peters Port, som vi fick stifta bekantskap med i boken och filmen Guernseys litteratur och potatisskalspajssällskap.

Här vandrade vi High Street fram och åter, besökte katedralen och några butiker och åt lunch på Moores takterrass med den anslående muralmålningen (se ovan) framför oss. Vi funderade länge på vilka personerna på målningen var och nu vet jag. Hittade en länk med förklaringen.

I vår reseguide, Se Kanalöarna av Ulf Schenkmanis, som jag fjärrlånat, läste vi om Victor Hugos hem Hauteville House. Vi letade upp huset som låg högt upp i en backe och blev där guidade runt av en fransysk litteraturstudent (?) med stora glasögon och burrigt hår. Hon berättade inlevelsefullt och engagerat om Victor Hugos liv och verk medan vi gick omkring i mörka ekboaserade salar upp genom huset till hans verkliga näste. Där bodde han som i en kajuta och hade sedan en inglasad takterrass med utsikt över havet och hamnen. Där skrev han ett och annat odödligt verk.

Den mesta tiden i Saint Peters Port tillbringade vi i hamnen väntande på båtar till Sark och till Jersey. Ibland kom vi iväg på utsatt datum och ibland inte.

Du gamla, du fria

Det är en gammal och kär tradition att fira Sveriges nationaldag i Dammtorp i djupaste Tiveden. Det gjorde vi i år också. Tivedspôjkera spelade så fingrarna glödde och Björn skötte snacket. Conny Sandberg, vice ordförande i Sveriges Hembygdsförbund, höll tal och passade på att gratulera Tiveds Hembygdsförening som firar 60-år i år. Vi åt jordgubbsbakelse och drack kaffe och gick en tipspromenad med trevliga frågor.

Hemma i vår lilla täppa blommar den finska rosen överdådigt och luktar så gott. Det gäller att njuta av den nu, den blommar fort över.

I natt har vi sovit på nedre botten. Det är alldeles för varmt och kvalmigt i sovrummet. Jag är lite bättre i vänsterfoten nu, den som svällde upp som en fotboll efter alla resor vi gjort på kort tid. Titta inte på bilden nedan om du är känslig. En selfie tagen för några dagar sedan.

Då kan du istället lyssna på Tivedspôjkera, när de repar hemma hos Bosse. Jag stannade till där på väg hem från en pubkväll där Kolis och Nisse berättade om den osannolika matchen i Laxå 1988 då Laxå IF mötte Manchester United på Ramundervallen. En riktig hemvändarkväll med kramar och ryggdunkar.

Kram till er med!

Mossa, mossa

Mossa, mossa på er, alla människobarn!

Du som är tillräckligt gammal kanske kommer ihåg den hälsningsfrasen. Det var Nicke Lilltroll som med skrovlig röst hälsade på oss genom barnradion.

Under helgerna som gått har jag haft besök av ett sött och livligt lilltroll, LL. Båda gångerna har vi varit ute i skogen. Första gången var det en massa rallybilar på vägarna och andra gången kunde vi ta oss djupare in i skogen. Vi smakade försiktigt på fräscha granskott och klättrade på mossbelupna stenar.

Ha det så bra!
önskar
Maggan

Hemligt och nostalgiskt - tredje resan i maj

Den tredje resan i maj hade ett hemligt mål. Vi åkte tillsammans med SPF denna gång och hade inte en susning om vart vi skulle. Chauffören åkte några varv med oss i rondellen innan den rätta riktningen blev klar. Vi åkte först österut.

Efter fikastoppet på en grön äng drog sig bussen söderöver och hamnade så småningom i Rejmyre. Den purfärske VDn för glasbruket, Ulf Rosén, stod på trappen och tog emot. Han hade tillträtt sin tjänst bara kvällen innan. Men han hade många erfarenheter av bruket sedan tidigare.

En av oss fick prova att blåsa tillsammans med den erfarne glasblåsaren. En liten puff i en form blev en vacker skål. Själv köpte jag med mig en röd ljuslykta som minne av besöket.

God mat fick vi på golfrestaurangen vid Vreta och sedan besökte vi ett väldigt speciellt ställe. Kornettgården. Man blev helt överrumplad av nostalgi. Rum efter rum inredda som frisörsalong, musikaffär, speceributik, café, hattaffär, till och med en pressbyrå allt i 50- och 60-talsstuk. Kolla in länken så förstår du.

I Brunneby handlade vi med oss lite läckerheter innan vi drog hemåt.

Den här buketten står och doftar på köksbordet. Den fick jag av A som plockat den åt mig när hon hörde att jag inte haft tid att hitta några liljekonvaljer ännu. Så väldans glad jag blev!