2019-09-23

Såsom i en film

Överst: Skådespelarna i Såsom i himlen, solnedgång från bussfönstret
Nederst: Svampstället på Hötorget, dags att åka hem, stekt strömming på Kajsas Fisk

Nu förstår jag mina två tyska väninnor som åker upp till Stockholm och ser Såsom i himlen en gång i månaden. Det är en stark berättelse som innehåller mycket kärlek, vänskap, sorg och humor. Morgan Alling som Arne får en att skratta, Rikard Björk som Tore får en att röras, Christopher Wollter väcker avsky som hustruplågaren Conny och så all underbar musik och sång. Tur att jag köpte med en CD så att jag kan lyssna när jag vill.

Maken och jag åkte med en bussresa över dagen och fick några trevliga timmar tillsammans med grannen MÅ och hennes svägerska innan föreställningen. Jag passade på att äta stekt strömming på Kajsas Fisk på Hötorgshallen. Mumma!


Igår eftermiddag gick MÅ och jag på bio här på orten. Vi och alla andra fruntimmer i grannskapet såg Downtown Abbey. Jag var nog rätt ensam om att inte ha följt den på TV, så jag hade lite svårt ibland att hänga med i vem som var vem. Men vilka miljöer! Och vilka kläder. Maggie Smiths ampra änkenåd är så rolig. Hon kan verkligen snörpa på munnen.

Min mamma var en av tjänstefolket på en engelsk herrgård 1948. För att lära sig engelska jobbade hon som husa på Hawling Manor hos familjen Prescot, mannen brigadör och frun hovdam. Hon skrev en dagbok då med teckningar och foton. Så här såg hennes och kompisen Kerstins schema ut varje dag.

Klockan sju var det dags att vakna, 07.30 drog mamma Barbro ifrån gardinerna,
08.00 torkade golven i korridorerna  och 08.30 frukost med Kerstin och Nannyn

Efter frukost blev det disk, bäddning, städning 

En rast med Kerstin vid fyratiden innan herrskapets sovrum skulle göras iordning för natten och gardinerna dras för igen.
Jag tror att mamma skulle ha gillat Downtown Abbey och känt igen sig en hel del.



2 kommentarer:

  1. Vilken fin dagbok, visst skulle din mor ha känt igen sig i de miljöerna. Nu har jag också sett filmen, och för mig var det igenkännandets glädje för jag missade nog knappt ett avsnitt på tevetiden. En film helt i min smak när man inte behöver vara orolig för att något hemskt ska inträffa

    SvaraRadera
  2. epsilon: Ja, dagboken är en riktig skatt, så glad att mamma skrev och tecknade sina minnen. Håller med dig att det är skönt med filmer som man bara kan njuta av.

    SvaraRadera