Tillsammans igen!

Så blev den äntligen av, vår återträff av gänget som gick Sekreterarskolan tillsammans för fyrtiosju år sedan. Vi fortsatte att träffas ett tiotal år sedan vi gått ut och avlagt våra prov i stenografi på tre språk, handelskorrespondens, maskinskrivning mm.

Igår sågs vi alla igen i min gamla hemstad Västerås. Su, som fortfarande bor kvar i trakten, var en perfekt värdinna. Hon hade reserverat bord för oss med en strålande utsikt över Mälaren och småbåtshamnen och minsann lyste inte den milda, bleka höstsolen också.

Vi pratade minnen förstås och hjälpte varandra komma ihåg våra äventyr i Schweiz och i England, där Sekreterarskolan hade sin utlandspraktik.

April 1972 i London och mars samma år i Champéry. Lejongult var modefärgen då.

Vi uppdaterade varandra vad som hänt sedan sist och kunde konstatera att även om vi sadlat om från sekreteraryrket och gjort mycket annat i yrkeslivet, så har vi alla haft nytta av de kunskaper vi fick med oss en gång. Det franska språket har till exempel gett oss alla fördelar och för all del vissa svårigheter. Min värsta utmaning var då jag skulle simultantolka ståupparen Lennie Norman för en fransk kund, från svenska till franska. Det gick inte så värst.

Vi hann med en fin promenad genom staden, hälsade på Engelbrekt i Domkyrkan och Johannes Rudbeckius vid den anrika gymnasieskolan. Vid Kyrkbacken med sina söta gamla hus kunde man nästan skymta Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin. Innan det var dags att dra oss till stationen tog vi en kopp kaffe på Öhrmans Konditori och Café vid Stora Torget. En perfekt avslutning på en perfekt eftermiddag. Tack Su för att du ordnade allt så bra!