Minnen av mimosa

Så här på Alla Hjärtans Dag tänker jag på 2009 när Maken och jag hälsade på i Pyrenée Orientales. Då bodde våra vänner fortfarande i den lilla byn Maureillas i sitt dockskåp till grändhus. Från takterrassen kunde man se milsvida omkring.Alldeles bakom huset plingade en klocka en gång i kvarten dygnet runt.

På det här lilla värdshuset, mycket otillgängligt placerad på en skogsprydd bergstopp, åt jag för första gången musslor och tyckte att det var gott.

PO66 och jag rustade till en Alla Hjärtans supé och bjöd in deras goda vänner P och U. En mycket trevlig och hjärtlig kväll blev det där i det sköna köket med skymningen utanför fönstren.

Jag fick mitt lystmäte när det gäller mimosa. Promenadstigen gick genom lundar av väldoftande mimosaträd. Det väckte minnen från mina ungdomsdagar i Nice och från blombuketten jag fick när jag fött min yngste son. Han ska förresten snart fylla fyrtio år. Men doftminnet lever starkt kvar. Doften av mimosa är doften av lycka och spirande vår för mig.

Önskar er en härlig Alla Hjärtans Dag!

PS: Nu blommar mimosan för fullt  i området. Det skriver Annika Estassy i sin härliga blogg från Cerbere.