Sista veckan i februari månad anno 2020

Idag ägnar jag mig lätt vårstädning i sovrummet. Älsklingsdockan Cecilia sitter troget vid min säng med huvudet på sned. Hon börjar bli gammal. Håret har grånat (damm!) och hon lider av benskörhet. Det krasar om celluloiden när jag lyfter försiktigt på henne. Hon har hängt med i dryga 60 år vid det här laget. Jag var väl fem år när jag upptäckte henne i skyltfönstret till Zetterlunds Leksaksaffär i barndomsstaden. Att sedan tomten överbringade henne på julaftonen blev en glädjechock och jag undrade hur i all världen tomten kunde veta att jag tyckte att hon var sötast på jorden,

En vecka har gått, blåsiga februaridagar, sedan sist. Maken kollade ögonbotten på närmsta sjukhus och jag följde med som chaufför (en blind leder en blind!). På helgen hade vi finfrämmat. Lilla Lila med föräldrar kom och sov över en natt. Sedan har jag promenerat med Ve, gått på bio med B-I (Min pappa Marianne), jobbat på Kupan, varit kyrkvärd, körövat och varit på årsmöte. Och ätit semla!

Ha det nu så bra när vi går in i vårmånaden mars!