Tidigt på morgonen smög vi iväg ut ur samhället och letade oss på kända vägar till vännen Jonny i Undenebotten. Där var det Gökotta kl 07.00. Vi satt på första parkett på lagårdsbacken på medtagna stolar med den spegelblanka sjön Unden framför oss. Men hur jag än lyssnade hörde jag ingen gök. Bara kantor Per och hans dragspel och Simon Präst.
Men när vi stannade vid Kråksjön på vägen hem och dröjde en stund i morgonsolen, så minsann hörde jag en gök! Jag blev så lycklig! Men snart nog dalade entusiasmen. Det visade sig att det var Maken som per mobil spelade upp gökens kokoande, ett Google-koko! Snopet!
Idag besökte vi Café Sockenstugan som precis öppnat på nytt och jag passade på att göra ett litet reportage till Sydnärkenytts webbsida. Träffade en av systrarna, som ska arrendera caféet, och smakade på glass i stora lass. Blev utstirrad av en "trut" som ville åt min strut!
 |
| Man kan hålla sig för skratt, sa måsen. Håll truten! |
Och här på gården hör vi göken mest hela tiden! Jag har nog den senaste veckan hört göken mer än jag gjort sammanlagt flera år tidigare.
SvaraRaderaJag tror vi har fler än en här, för ibland hörs det från 2-3 håll samtidigt (inte eko).
Det är ett nästan ständigt kokoande här och det är ljuvligt! Jag förstår och delar till fullo lyckan. Göken är som...ja, som porten till sommaren!