Håll i, håll ut, håll avstånd

Gårdagen bjöd på ett helt underbart solskensväder. Maken och jag beslutade oss för att ge oss ut i omgivningarna, för att lapa sol och eventuellt hitta några trattisar. Vi åkte till det ställe där vi för många år sedan hittade våra allra första trattkantareller, när Maken snubblade och stod på näsan. Där, med blicken endast några centimeter ovanför marken upptäckte han de jordbruna, små svamparna med gula skaft. 

Men igår hade vi ingen större svamplycka. När vi strosat runt utan att hitta något förde oss vägen upp på en höjd med en alldeles storslagen utsikt. Och minsann därifrån upptäckte vi en svamp, det ståtliga vattentornet i Laxå. Vi blev sittande en bra stund där i solen och njöt av både utsikten och det medhavda kaffet. 

I måndags pratade jag med min väninna i Frankrike, PO66, och hörde om deras "reconfinement", som innebär att de inte får lämna bostaden i mer än en timme om dagen och inte befinna sig mer än en kilometer bort. Allt för att hålla coronasmittan i schack. Jag berättade att jag i veckan skulle gå på körövning, eftermiddagsbio bland annat, föga anande att nedstängningar skulle drabba även mig.

Redan dagen därpå, när Tivedspôjkarna tränade i vårt vardagsrum och jag satt framför datorn på övervåningen, så blev jag varse att tumskruvarna drogs åt även i Örebro Län. Det var på Facebook jag läste kommunalrådets anmodan att inte besöka bibliotek, möten, butiker, bio, simhallar mm och bara träffa dem man bor med. Nu ramlade mailen in som berättade om inställda begivenheter. Det blev till att sudda i kalendern. Under tiden strömmade tonerna från undervåningen upp och jag fick associationen av att höra fartygsorkestern spela. 

Resten av veckan har flutit på med trädgårdsarbete, städning, läsning mm. Besiktigade min lilla grå pärla, som dock inte passerade utan anmärkning. Det blir till att åka till verkstaden på måndag morgon. Jag fick besök av en jättestor husspindel. Plötsligt låg han där, bara en meter från mina bara fötter på köksgolvet. Han lät sig bäras ut i ett stycke hushållspapper, det var Maken som fick agera hjälte.

Nu väntar en helg utan planer. Det är Fars Dag på söndag och det hade varit så underbart om vi skulle kunna ha fyllt huset med barn och barnbarn. Men vi får väl fortsätta längta.