Kosia

Så har den sista veckan i januari 2021 snart gått. Och ljuset dröjer sig kvar allt längre på eftermiddagen. Läkaren från USÖ ringde och gav Maken en skönt besked: - Proverna visar att tumören på tjocktarmen är helt borta och att det inte finns några metastaser. Uppcheckning om ett år.

Vi behövde lite av livets nödtorft, men det blev inte kortaste vägen till affären. Istället åkte vi några mil norrut. Solen sken på vita gärden. Här och där i skogsbrynen försökte rådjur krafsa fram något ätbart under snön. På sjön Möckeln hade isen lagt sig och pimpelfiskarna syntes bara som prickar ute i det vita. Vi åkte längs den vackra vägen på Kosia, östra sidan om sjön. Här bodde vi en gång i tiden, uppe i backen vid Valåsens Herrgård.

Hemfärd medan solen gick ner bakom taggig skogskant. På näthinnan ser jag svarta träsiluetter mot apelsinfärgad himmel, kameran kom aldrig fram.

Hemma smakade kaffe och semla gott, medan vi hejade på det svenska handbollslaget som dammade till favoriterna Frankrike. Yesss! I finalen möter Sverige Danmark. Det blir nog tufft!

Pusselmotiv av Paul Gustav Fischer Danmark

Roar mig med pussel på datorn och läsning när jag inte lagar mat eller städar.

Ha det så bra!

 

Olyckskorpar

Igår, lördag, sken solen och lockade ut oss på en liten sväng med bilen. Vid Röa Broa stannade vi och jag passade på att fota lite, utrustad med dubbar under sulorna. Det behövs verkligen nu. Det är rena glansisen på småvägar och parkeringsytor. 

Vi vände kosan norrut igen. I ögonvrån såg jag två korpar alldeles vid dikeskanten och bara några meter därifrån låg en liten bil omkullvräkt i diket. Vi kunde se att det inte fanns någon människa kvar i bilen, så efter att ha försökt rapportera fyndet till polisen, så åkte vi vidare.

Vad det månne två olyckskorpar jag såg?

Årets första semla har inmundigats och julklappsboken är nu utläst. Suggestiv och spännande, annorlunda.

Idag var jag och B-I kyrkvärdar under en mässa i Ramundeboda kyrka, som sändes direkt på församlingens hemsida. 8 personer närvarande, handsprit och avstånd - allt sköttes enligt reglerna. Janne höll en hoppingivande predikan och Jan-Kenneth hade valt fina psalmer. Tero var inspelningsledare med den äran. Men visst längtar man efter att det blir som vanligt igen, om det nu blir det. Här är länken till sändningen. 

En vecka kvar av januari 2021! Det går trots allt ganska fort.

Boll i yren

Ja men, det går fint framåt för Maken. Han är bara lite "boll i yren" ibland, som han fick till det nyss när vi ätit vår lunch. Den felsägningen kom mig att tänka på när jag med allvarlig min beställde "begg and acon" på ett litet hotell i London i min gröna ungdom. Eller när Mästerdetektiven Blomkvist knipslugt lät Röda Rosen veta att "ljuven är hämd!".

Temperaturen har svängt från vådliga minus 19,3 och mycket snö för några dagar sedan till nollgradigt och snöblandat regn idag. 

Småfåglarna håller sig undan sedan flera dagar, har en annan sort fågelfrö i automaten. Det kanske är förklaringen. Saknar dem.

Har varit reporter för Sydnärkenytt och Bodarne-Magazinet i dagarna. Annars händer inte så mycket. Hoppas nu bara att installationen av presidenten i USA går bra idag. Känns lite ängsligt.

Utsikt från en tvättstuga (inte min) 

Vi har sett Makens julklappsdvdn. Chernobyl var mycket spännande och ruskig. Tänk vad nära det var att en än större katastrof hade inträffat! Nu inser man varför Makens kusin i Canada ringde och hojtade: - Skynda er över till oss! Vi ska ta hand om er.

Jag läser mina julklappsböcker och håller nu på med Där kräftorna sjunger. Så nu kan jag förflytta mig till träskmarkerna i North Carolina med en blinkning.

Har inget mer att rapportera, så Hasta la vista!

De första

Vinterns första tulpanbukett står nu och gläder oss i köket. Omtanken värmer.

Maken blir sakta men säkert allt bättre. Igår eftermiddag togs ett nytt steg i rätt riktning.

Sköt om er!

Snö

 Idag blir det nog många bilder på snö på nätet. Och här är några till! Sett från mitt perspektiv. Det har snöat oavbrutet hela dagen och nu på kvällskvisten var det regnblandat. Det är nog inte roligt att ligga ute på vägarna ikväll,

Det sista av julen, tre julgardiner, har jag nu egenmäktigt tagit ner. Kände mig lite som gubben i Plankan, när jag svängde de långa gardinstängerna. För säkerhets skull avlägsnade jag krukväxter och dylikt som skulle kunna svepas ner i hanteringen. Sedan kom ljusa, fräscha gardiner upp istället. Jag använde mig av trappstegen istället för, som jag brukar, min långbente Make. Han måste ta det lugnt nu och undvika gymnastiska rörelser.

Hör ni, ta det lugnt och försiktigt om ni är ute och går i vintervädret!

Ha det!

Tacksam

Maken kämpar vidare med sitt läkande, ibland känns det riktigt bra och ibland dippar det. Han behöver vårdcentralens proffsiga hjälp då och då. Igår var vi där både tidigt på morgonen när de öppnade och strax innan stängningsdags. 

När vi var klara med morgonbesöket var världen alldeles blå och stilla. En tunn isskorpa hade lagt sig på vattnet i kanalen. Det hade snöat under natten och plogbilarna hade precis börjat köra sina rundor.

Imorse när jag skulle hämta tidningarna upptäckte jag att vår gång och gårdsplan var skottad. Jag blev alldeles häpen, för jag förstod ju att det inte kunde vara Maken som varit framme. Det visade sig att det var vår snälle granne som hjälpt oss med det när han kommit hem sent från sitt jobb. 

Tacksam är jag också för alla de som hör av sig på ett eller annat sätt och peppar. Underbart!

Det doftar av banankakan jag just tagit ur ugnen och Pernilla Wibergs röst kommenterar damernas störtlopp från TVn i vardagsrummet. Snart ska jag gå ner till köket och sätta igång med lördagslunchen. 

Det här pusslet la jag igår på datorn och kände att det är bra skönt att kura inomhus.

Hemma igen

Efter en vecka på lasarettet är Maken hemma igen. Operationen har gått bra och tumören är avlägsnad. Nu gäller det att samla kraft och styrka igen. Vi är vid gott mod.

På nyårsaftonen fick vi skicka hälsningar via nätet. Det gick bra det också, men nästa gång får det allt bli nyårskramar istället!

Joy och LH gjorde mig sällskap över nyårshelgen, det var skönt. Vi gick på promenad, åt gott, spelade Spite & Malice, tittade på film och lunchade på Dahlins. Småfåglarna hade egen lunchbuffé vid fågelautomaten. 

Har du tagit kölapp, undrar blåmesen. - Klart jag har, muttrar talgoxen.

Imorgon är det Trettondagen, då kören brukar hålla konsert i någon kyrka, men så blir det inte i år. Jag har börjat lägga undan det röda, men än sitter gumman och stickar i mitt fönster. På torsdag stoppar jag undan henne i jullådan.

Men till nästa år igen, kommer hon vår kära vän, för det har hon lovat!