Tacksam

Maken kämpar vidare med sitt läkande, ibland känns det riktigt bra och ibland dippar det. Han behöver vårdcentralens proffsiga hjälp då och då. Igår var vi där både tidigt på morgonen när de öppnade och strax innan stängningsdags. 

När vi var klara med morgonbesöket var världen alldeles blå och stilla. En tunn isskorpa hade lagt sig på vattnet i kanalen. Det hade snöat under natten och plogbilarna hade precis börjat köra sina rundor.

Imorse när jag skulle hämta tidningarna upptäckte jag att vår gång och gårdsplan var skottad. Jag blev alldeles häpen, för jag förstod ju att det inte kunde vara Maken som varit framme. Det visade sig att det var vår snälle granne som hjälpt oss med det när han kommit hem sent från sitt jobb. 

Tacksam är jag också för alla de som hör av sig på ett eller annat sätt och peppar. Underbart!

Det doftar av banankakan jag just tagit ur ugnen och Pernilla Wibergs röst kommenterar damernas störtlopp från TVn i vardagsrummet. Snart ska jag gå ner till köket och sätta igång med lördagslunchen. 

Det här pusslet la jag igår på datorn och kände att det är bra skönt att kura inomhus.