I svampskogen

Utmattad efter femmilen i Oberstdorf med den kaotiska målgången, ja jag körde inte själv förstås, kände jag ett inre tvång att gå ut och röra på mig. Jag har länge tänkt att upptäcka en för mig vit fläck i samhället jag bor i, Midsommarberget. Så det fick det bli denna sena söndagseftermiddag. 

Midsommarbadet, d v s dammen vid motellet, var fortfarande isbelagd. Sommartid sprutar där en fontän, varje ort med självaktning måste ha en fontän! Den är förstås lite mindre än monsterfontänen i Genève, men i alla fall...

Jag vandrade längs skogskanten på Fabrikskanalen, på en liten stig som bar uppåt över stock och sten. Mäktiga gamla furor susade i vinden högt över mitt huvud. Och där, på den högsta punkten, reste sig landmärket vattentornet Svampen. 

Jag kände mig liten, där jag stod vid svampens fot. Åt ena hållet såg man långt över gator och torg och åt andra hållet idrottsplatsen Ramundervallen och skolan. En "Epatraktor" körde sakta förbi därnere med bilhögtalarna uppskruvade på högsta volym. 

Jag gick ner till kanalen igen, där jag träffade på ett gäng änder och två glada pensionärer på söndagsutflykt. Nu vet jag vart jag ska gå om jag har lite gammalt bröd över!

Ha det!