Där gullvivan blommar

Jag prickade in den absolut bästa tidpunkten för att besöka Oxaryggens naturreservat, den när gullvivan blommar som mest och majsolen ler. Det var i lördags förmiddag som jag knatade upp på drumlinen och hälsade på baggen i fårhagen. Marken under träden var översållad av gullvivor och utsikten över illgula rapsfält, gröna åkrar och bondgårdar var fantastisk. Vid horisonten norrut kunde man till och med se de blå bergen.

Den här gången gick jag lite längre än förra året. Jag klättrade över ett knäppande elstängsel in i Nalavibergs Ekäng. Jag undrade lite över elstängslet och såg avtryck av klövar i leran på stigen. Måtte det inte vara några frustande tjurar i närheten. De gillar väl ekar, har jag för mig.

Men det enda jag såg var mäktiga gamla träd i frodig grönska och ett äldre par som också var ute och promenerade. Nästa gång måste jag utforska lite mer av området. Hoppas att Maken kan hänga med då. Denna gång kände han sig för yr och väntade i bilen.

Idag har vi firat Mors Dag, Em och jag. En skön dag med mycket häng i trädgården. Pe klippte det långa gräset och Maken grillade lunchen. LL och jag lekte med mina änglar, för första gången på jag vet inte när. Men takterna satt i. Hon vet precis var jag har dem. Vilken morsdagspresent att få träffa sitt barnbarn igen efter låååång tid.

Ha det gott!