En novemberhälsning från den lilla galliska byn

Halloj!

Nu är jag här igen. Vill ge mig till känna, trots att blogglusten inte har varit så stark på sista tiden. 

Vädret varierar liksom humöret, mellan soligt och jämngrått. Jag suger åt mig allt det ljusa jag kan. Himmelens vackra toner i soluppgången eller i skymningen, småfåglarnas iver kring talgbollarna som kommit upp på baksidan, amaryllisen på fönsterbrädan.

Igår fick vi den tredje sprutan mot Covid-19, det gick fort och enkelt. Trevliga funktionärer tog hand om oss, bjöd på handsprit och munskydd och spruta i armen. 

I veckan kom Bodarne-Magazinet, Pastoratets egen tidning, där jag skrev om vår medarbetare Hanna, som gick in och jobbade på en covid-avdelning när det var som allra värst här i Sverige. En riktig hjältinna, våran Hanna! 

Maken och jag har båda bidragit med "underhållning" i veckan. Maken med sitt gäng Tivedspôjkarna spelade igen för jubilarer, denna gång på Casselgården. 

Foto: Alice Sandström, en av jubilarerna

Själv kåserade jag om vår skotska resa år 2018 tillsammans med våra vänner U och A för 40 stycken SPF-medlemmar. Det var roligt, men jag grämde mig över att ljudet inte funkade i den ordinarie högtalaranläggningen. Jag fick använda en tillfällig högtalare som inte gjorde sitt jobb. Många hade svårt att höra. 

Det är inte utan att man längtar ut nu. Jag läser reseannonser och drömmer. Men tyvärr låter det inte så lovande nu. Europa verkar knäa under covid-vågorna. Några små resor är dock inplanerade, den första redan imorgon med tåg västerut. 

Vi hörs!