|
Solens upp. och nedgång den 12 mars: solen makar sig upp röd av ansträngning när jag hämtar in tidningen vid 6-tiden. När vi rullar ut från den kungliga huvudstaden färgar den hela himlen citrongul. |
Dagen igår blev en dag att minnas. Från dess att solen gick upp över den lilla galliska byn tills att den gick ner bakom riksdagshuset och Sagerska palatset. En dag av verklighetsflykt, en paus från omvärldsoro...
Maken och jag följde med på en bussresa för att gå på musicalen Saturday Night Fever i Stockholm. Vi var ett litet gäng som klev på i Laxå och förenade oss med ett större gäng från Örebro.
Vi gjorde ett trevligt stopp på vägen för lunch, Glashyttans Värdshus vid Mälarens strand. Vi hann både äta en trerätters meny i lugn och ro och ta en nypa frisk luft (med tallskogsdoft) innan det var dags att klättra upp i bussen igen.
En stund senare förflyttades vi till New York 1977. När vi klev in i China Teaterns salong var det som att befinna sig på disco. Medan vi väntade på att ridån skulle gå upp lyssnade vi på pumpande discolåtar. Färglaserstrålar spelade och glittrande discokulor kastade reflexer över våra huvuden. Jag hade svårt att sitta still, men vem kan det till
I will survive,
Staying alive,
Hot stuff, Best of my life... Minnena från ungdomens diskotek dök upp. (Den svartvita bilden är lite väl tidig. Den visar en chorus line från "barnträ" med mig längst ut till höger.)
Vilka sångnummer, vilken dansshow, vilken scenografi! Snyggt! DJ Monty med den mäktiga rösten visade sig vara Andreas Lundstedt. Paret David och Kristina Lindgren gjorde en jättefin prestation, han var på scenen i stort sett hela tiden. Scenen badade i pulserande färger, men svärtan fanns också med: arbetslöshet, gängbråk, kvinnoförnedring, obesvarad kärlek, besvikelser ...
När vi kom tillbaka till verkligheten och tumlade ut från China teatern började det så sakta skymma. Snödropparna i Berzelii Park och de vita skärgårdsbåtarna i Nybroviken förstärkte känslan av spirande vår. Snart så!